Fritzsons Frizon har haft sommarlov och jag tänkte mjukstarta med att varna för ett sedan tidigare väl känt fenomen som jag stött på i olika sammanhang.
Först ett exempel: Jag deltog förra sommaren i en demonstration mot FRA-lagen i Malmö. Ett av de många slagord och ramsor som ropades i demonstrationståget var ”Den som inte hoppar gillar FRA!”. Jag var en av de få som faktiskt inte hoppade! Vilket tydligen innebär att jag gillar FRA! (för att inte tala om de som satt i rullstol, de måste ha varit riktiga FRA älskare hela högen!) Men om jag då gillar FRA varför deltog jag då i ett demonstrationståg mot FRA? Det är uppenbart att ramsan var falsk (eftersom det fanns minst en person som ogillar FRA men som inte hoppade) och jag skulle till och med vilja säga att ramsan var kränkande i en viss bemärkelse. Kränkande i den bemärkelsen att den tillskrev en viss (otrevlig) åsikt till en mängd människor på basis av någonting som de inte har något intresse av att göra (och som dessutom inte har någonting med saken att göra). Denna ramsa illustrerar väldigt väl det fenomen jag vill kritisera.
Det sunda förnuftet säger oss naturligtvis att man inte skall behöva hoppa för att antas vara emot FRA! Detta är uppenbart för oss alla. Men samma fenomen kan man träffa på i många andra sammanhang där det är mycket svårare att urskilja och man går då ofta ”i fällan” och ”hoppar” (eller vad det kan tänkas vara de vill att man skall göra). Jag hävdar att attityden bakom det här fenomenet är rutten i alla sammanhang.
Ett annat exempel på den här attityden kan man hitta bland vissa personer angående den nyss avslutade Pridefestivalen. Denna tävling i tolerans, detta jippo för folk som vill visa hur öppna och ”snälla” de är. Det är naturligtvis inget fel med det om man tycker det är roligt. Det är jättekul att Pridefestivalen finns för dem som gillar den typen av events. Politikerna flockas naturligtvis som flugor varje gång. Och ve den partiledare som inte skulle dyka upp hålla tal. Han eller hon skulle genast misstänkliggöras. Kan han eller hon tänkas vara homofob kanske? Nu handlar inte detta inlägg om politik eller vad politiker förväntas göra, men det illustrerar återigen samma ruttna attityd.
Lika självklart som att man inte skall behöva hoppa för att antas vara emot FRA, lika självklart borde det vara att man inte är homofob för att man inte deltar eller ens känner sig det minsta lockad av att delta i Pride eller för att man har mage att kritisera Pride eller vad det nu kan vara man gjort sig ”skyldig” till. Man skall aldrig behöva bevisa att man inte är homofob, rasist, sexist eller vad det nu kan tänkas handla om. Att kalla någon för homofob, rasist eller sexist etc. är en anklagelse och det är alltid den som anklagar som har bevisbördan. Att föra över bevisbördan på den som blir anklagad är menar jag en form av kränkning och en vanlig ingrediens i mobbing och grupptryck – alla har väl någon gång fått höra ”vaddå, är du feg eller?” i samband med att man inte har velat göra någon (oftast helt idiotisk) handling. Och de flesta av oss har också ”gått på det” och gjort den här (oftast helt idiotiska) grejen bara för att visa att vi inte är fega. Och detta trots att vi vetat att det inte bevisar någonting alls och inte har någonting med mod att göra. (Tvärtom så är det att avstå som kräver mod!)
Och om du träffar på den här attityden så låt sig inte luras att göra det som de vill att du skall göra (om du inte ser något annat oberoende skäl till att göra det t.ex. att du gillar det).
Generellt kan man kanske säga att (allt annat lika) om person A inte har något intresse av att utföra handling X och person B på grund av detta tycker att A är G så är detta Bs problem inte As. Till exempel: om B tycker att A är homofob på grund av att A inte har något intresse av att delta i Pride så är detta Bs problem inte As. Det är B och inte A som är intolerant här.
Det skall alltid vara självklart att anta om var och en att den inte är homofob, rasist eller sexist och man skall alltid antas vara oskyldig tills man bevisats skyldig. Bevisbördan ligger alltid på den som anklagar och aldrig på den som blir anklagad. Detta handlar om grundläggande mellanmänsklig respekt. Att gå runt och misstänkliggöra folk till höger och vänster för att det inte gör si och så är ganska ruttet.
