Steg 1: Med hela sex symfonier i bakfickan så funderar kompositören Ulla Skönblom nu på om hon skall (a) skapa sin sjunde symfoni eller (b) avstå från att skapa den. Valet är helt upp till henne och inget av alternativen tycks innebära någon rättighetskränkning eller något moraliskt fel från hennes sida. Ulla har ingen moralisk plikt att skapa ytterligare en symfoni och hon har heller ingen plikt att låta bli. Hon är lika fri att skapa som att inte skapa och det tycks inte vara rimligt att någon annan person har några rättmätiga anspråk på att hon skall skapa sin sjunde symfoni.
Ulla väljer till slut att skapa sin sjunde symfoni. Om Ulla inte hade existerat överhuvudtaget så hade heller inte hennes symfonier existerat och om hon hade beslutat annorlunda i det här fallet – vilket det var i hennes fulla rätt att göra – så hade heller inte hennes sjunde symfoni existerat och ingen hade kunnat njuta av den. Existensen av Ulla Skönbloms sjunde symfoni var alltså helt upp till hennes fria val (ett beslut hon hade rätt, men ingen plikt, att fatta), hennes kreativitet, hennes talang och hårda arbete.
Steg 2: Den sjunde symfonin är nu färdig. Kanske blev det hennes bästa? Ulla står nu inför nästa val. Den här gången mellan att (a) dela med sig av den färdiga symfonin till omvärlden eller att (b) aldrig spela upp den för någon annan. Eftersom det var helt upp till henne om symfonin skulle existera överhuvudtaget så är det rimligtvis också helt upp till henne om hon vill att någon annan skall höra den eller inte. Även detta val tycks alltså vara helt upp till henne och inget av alternativen tycks innebära någon rättighetskränkning eller något moraliskt fel från hennes sida. Hon har ingen moralisk plikt att dela med sig av sin egenkomponerade symfoni och hon har heller ingen plikt att hålla den för sig själv. Hon är lika fri att sprida den som att inte sprida den och det tycks inte vara rimligt att någon annan person har några rättmätiga anspråk på att hon skall dela med sig av sin sjunde symfoni.
Ulla väljer att sprida sitt verk. Återigen, om hon hade beslutat annorlunda i det här fallet – vilket det var i hennes fulla rätt att göra – så hade ingen kunnat njuta av symfonin överhuvudtaget.
Steg 3: Ulla står nu inför ytterligare ett val. Den här gången handlar det om hon skall (a) erbjuda symfonin mot betalning på en fri marknad eller om hon skall (b) sprida den gratis. Hennes första sex symfonier har hon spridit gratis via internet och på så sätt byggt upp en skara trogna fans som förväntansfullt ser fram emot hennes nästa mästerverk. Även i detta fall tycks valet vara helt upp till henne och inget av alternativen tycks innebära någon rättighetskränkning eller något moraliskt fel från hennes sida. Eftersom hon inte hade någon moralisk plikt att skapa symfonin och heller ingen moralisk plikt att dela med sig av den överhuvudtaget så tycks hon inte heller ha någon moralisk plikt att dela med sig av den gratis. Eftersom det var helt upp till henne om symfonin skulle existera samt om någon överhuvudtaget skulle kunna njuta av den så är det rimligtvis också upp till henne om hon vill erbjuda den mot betalning eller om hon vill sprida den gratis. Lika lite som hon hade en moralisk plikt att skapa symfonin och dela med sig av den, lika lite tycks hon ha en plikt att dela med sig av den gratis. Hon är således lika fri att sprida den mot betalning som hon är att inte sprida den alls och det tycks inte vara rimligt att någon annan person har några rättmätiga anspråk på att hon skall dela med sig av sin sjunde symfoni gratis.
Eftersom Ulla har byggt sig ett namn som kompositör och då hon funderar på att försöka ägna sig åt komponerandet på heltid så väljer Ulla att den här gången erbjuda sitt verk mot betalning på en fri marknad.
Steg 4: Nu när Ulla har beslutat att erbjuda sin symfoni mot betalning så står hon inför valet att (a) administrera detta själv eller att (b) gå till ett skivbolag och skriva ett distributionsavtal med dem. Återigen tycks vi ha att göra med ett val där båda alternativen är moraliskt oklanderliga. Givet att det var upp till henne om hon ville skapa symfonin från första början och att det var upp till henne om hon ville dela med sig av den till någon annan överhuvudtaget samt att det var upp till henne om hon ville sprida den gratis eller erbjuda den mot betalning, så måste det också vara upp till henne på vilket sätt hon vill distribuera sin musik.
Låt oss anta att hon väljer (a). För att kunna sprida sitt verk mot betalning så lägger Ulla upp den färdiga symfonin (som hon själv spelat in i sin egen studio) för nedladdning på hennes hemsida där man enkelt kan ladda hem den mot en överföring av 50 kr till Ullas privata konto t.ex. via PayPal eller med kreditkort. Hon trycker också upp ett antal CD-skivor med samma innehåll som man kan beställa från samma hemsida för 100 kr/st. I samband med transaktionen får köparen skriva på ett avtal som innebär att musiken endast får användas, spridas och kopieras under vissa specificerade omständigheter.
Om vi antar att hon istället väljer (b) så skriver Ulla ett kontrakt med bolaget Moderna Klassiker AB som säljer och distribuerar hennes symfoni mot att de får en viss procent av intäkterna. Även i detta fall så antar vi att i samband med transaktionen till bolaget så får köparen skriva på ett avtal som innebär att musiken endast får användas, spridas och kopieras under vissa specificerade omständigheter.
Steg 5: För att värna om sin moraliska rättighet att ta betalt för sin sjunde symfoni så går nu Ulla (eller hennes skivbolag) till Upphovsrättens Försvarare AB (alternativt till den statliga myndigheten med samma funktion) och ber dem att skydda symfonin mot att spridas på andra sätt än de som specificeras i avtalet som köparen får skriva på i samband med betalningen. Låt oss också anta att i det avtal som Ulla skriver med Upphovsrättens Försvarare AB så står det att de inte får använda sig av några integritetskränkande metoder i sitt arbete med att skydda Ullas symfoni från olovlig spridning.
Utmaningen för upphovsrättskritikern är nu givetvis att specificera i vilket av dessa fem steg som Ulla (eller hennes uppdragstagare) kränker någon rättighet eller gör något moraliskt fel. Kränkte Ulla någon rättighet när hon valde att skapa sin sjunde symfoni? Kränkte hon någon rättighet när hon valde att inte hålla den för sig själv? Kränkte hon någon någon rättighet när hon valde att erbjuda den mot betalning på en fri marknad? Om inte, varför skall hennes val inte respekteras av andra? Och varför är inte det en respekt som hon har rätt att kräva av sina medmänniskor? I vilket av mina fem steg begår Ulla ett moraliskt fel?
För min egen del kan jag inte se hur Ulla (eller hennes uppdragstagare) begår något moraliskt fel överhuvudtaget i den här historien. Den som går bakom ryggen på Ulla och tillgodogör sig av hennes musik (som de är väl medvetna om erbjuds mot betalning) utan att betala det pris som Ulla begärt tycks däremot göra ett moraliskt övertramp som liknar det som en snattare begår (därmed inte sagt att olovlig spridning av musik är stöld i juridisk mening, mitt resonemang är tänkt som ett intuitivt moralfilosofiskt argument som går bortom eventuell lagstiftning på området).
Historien med Ulla Skönblom är naturligtvis inte fullt ut applicerbar på dagens verklighet eftersom jag stoppat in några idealiserade antaganden men det räcker att man kan tänka sig att det skulle kunna gå till på det här sättet för att tvingas acceptera att en moraliskt felfri upphovsrätt åtminstone är möjlig även om det inte ser ut såhär i realiteten idag.
Styrkan i det här resonemanget är att det appellerar till det sunda förnuftet snarare än att förutsätta några kontroversiella antaganden eller principer. Det är naturligtvis inte den typ av argument som fungerar som sista ordet i debatten utan snarare som det första ordet. Det tycks lägga bevisbördan på den som avfärdar allt vad upphovsrätt heter.
Några tidigare inlägg i ämnet:
Upphovsrätt står inte i motsats till äganderätt (Det finns ingen konflikt mellan upphovsrätt och äganderätt, tvärtom så är upphovsrätten en form av äganderätt)
Hur kan man inte se skillnaden? (Jag invänder mot Oscar Swarts som jag menar ignorerar en viktig skillnad. Nämligen den mellan att kräva att den som vill sälja sin musik skall anpassa sig till ett nytt marknadsläge som uppkommit på ett moraliskt acceptabelt sätt och att kräva att de skall anpassa sig till ett nytt marknadsläge som uppkommit på ett icke-moraliskt acceptabelt sätt)
Med facit i hand? (Jag invänder mot Christian Engström som menar att vi idag sitter med facit i hand vad gäller fuldelningens konsekvenser på skapande och konsumtion efter 10 års fuldelning. Han jämför dock hur det var då med hur det är nu istället för att jämföra hur det är nu med hur det skulle ha varit nu i avsaknad av fuldelning, vilket givetvis är den relevanta jämförelsen)
Argumentet som bevisade för mycket (Ett vanligt argument mot att fuldelning kan jämföras med stöld är att ”offret” inte berövas någonting och därför kan det inte vara stöld. Jag har argumenterat för att man visst berövas någonting, nämligen bestämmanderätten över det man skapat. Men även om vi skulle köpa argumentet så bevisar det helt för mycket, det skulle undergräva även den så kallade ideella upphovsrätten)
Attack mot attacktalet (Mitt svar på Rasmus Fleischers ”attacktal” mot upphovsrätten i Sydsvenskans upphovsrättsspecial som publicerades sida vid sida med mitt eget ”försvarstal” för densamma)
The Battle Rages On (Oscar Swarts menar att upphovsrätten är omoralisk. Jag angriper hans argument)
Intellektuell äganderatt – ett dilemma för libertarianen (Tidigare publicerat i tidningen Nyliberalen. Ett förtydligande av mitt resonemang finns här)
Två fel gör inte ett rätt – vad gör vi åt fuldelningen? (Upphovsrätt står inte nödvändigtvis i konflikt med personlig integritet och frihet på nätet. Tvärtom så grundas respekten för båda på samma grundläggande principer)