Arkiv för Upphovsrätt

Historien om Ulla Skönbloms sjunde symfoni – ett argument för upphovsrättens intuitiva självklarhet

Steg 1: Med hela sex symfonier i bakfickan så funderar kompositören Ulla Skönblom nu på om hon skall (a) skapa sin sjunde symfoni eller (b) avstå från att skapa den. Valet är helt upp till henne och inget av alternativen tycks innebära någon rättighetskränkning eller något moraliskt fel från hennes sida. Ulla har ingen moralisk plikt att skapa ytterligare en symfoni och hon har heller ingen plikt att låta bli. Hon är lika fri att skapa som att inte skapa och det tycks inte vara rimligt att någon annan person har några rättmätiga anspråk på att hon skall skapa sin sjunde symfoni.

Ulla väljer till slut att skapa sin sjunde symfoni. Om Ulla inte hade existerat överhuvudtaget så hade heller inte hennes symfonier existerat och om hon hade beslutat annorlunda i det här fallet – vilket det var i hennes fulla rätt att göra – så hade heller inte hennes sjunde symfoni existerat och ingen hade kunnat njuta av den. Existensen av Ulla Skönbloms sjunde symfoni var alltså helt upp till hennes fria val (ett beslut hon hade rätt, men ingen plikt, att fatta), hennes kreativitet, hennes talang och hårda arbete.

Steg 2: Den sjunde symfonin är nu färdig. Kanske blev det hennes bästa? Ulla står nu inför nästa val. Den här gången mellan att (a) dela med sig av den färdiga symfonin till omvärlden eller att (b) aldrig spela upp den för någon annan. Eftersom det var helt upp till henne om symfonin skulle existera överhuvudtaget så är det rimligtvis också helt upp till henne om hon vill att någon annan skall höra den eller inte. Även detta val tycks alltså vara helt upp till henne och inget av alternativen tycks innebära någon rättighetskränkning eller något moraliskt fel från hennes sida. Hon har ingen moralisk plikt att dela med sig av sin egenkomponerade symfoni och hon har heller ingen plikt att hålla den för sig själv. Hon är lika fri att sprida den som att inte sprida den och det tycks inte vara rimligt att någon annan person har några rättmätiga anspråk på att hon skall dela med sig av sin sjunde symfoni.

Ulla väljer att sprida sitt verk. Återigen, om hon hade beslutat annorlunda i det här fallet – vilket det var i hennes fulla rätt att göra – så hade ingen kunnat njuta av symfonin överhuvudtaget.

Steg 3: Ulla står nu inför ytterligare ett val. Den här gången handlar det om hon skall (a) erbjuda symfonin mot betalning på en fri marknad eller om hon skall (b) sprida den gratis. Hennes första sex symfonier har hon spridit gratis via internet och på så sätt byggt upp en skara trogna fans som förväntansfullt ser fram emot hennes nästa mästerverk. Även i detta fall tycks valet vara helt upp till henne och inget av alternativen tycks innebära någon rättighetskränkning eller något moraliskt fel från hennes sida. Eftersom hon inte hade någon moralisk plikt att skapa symfonin och heller ingen moralisk plikt att dela med sig av den överhuvudtaget så tycks hon inte heller ha någon moralisk plikt att dela med sig av den gratis. Eftersom det var helt upp till henne om symfonin skulle existera samt om någon överhuvudtaget skulle kunna njuta av den så är det rimligtvis också upp till henne om hon vill erbjuda den mot betalning eller om hon vill sprida den gratis. Lika lite som hon hade en moralisk plikt att skapa symfonin och dela med sig av den, lika lite tycks hon ha en plikt att dela med sig av den gratis. Hon är således lika fri att sprida den mot betalning som hon är att inte sprida den alls och det tycks inte vara rimligt att någon annan person har några rättmätiga anspråk på att hon skall dela med sig av sin sjunde symfoni gratis.

Eftersom Ulla har byggt sig ett namn som kompositör och då hon funderar på att försöka ägna sig åt komponerandet på heltid så väljer Ulla att den här gången erbjuda sitt verk mot betalning på en fri marknad.

Steg 4: Nu när Ulla har beslutat att erbjuda sin symfoni mot betalning så står hon inför valet att (a) administrera detta själv eller att (b) gå till ett skivbolag och skriva ett distributionsavtal med dem. Återigen tycks vi ha att göra med ett val där båda alternativen är moraliskt oklanderliga. Givet att det var upp till henne om hon ville skapa symfonin från första början och att det var upp till henne om hon ville dela med sig av den till någon annan överhuvudtaget samt att det var upp till henne om hon ville sprida den gratis eller erbjuda den mot betalning, så måste det också vara upp till henne på vilket sätt hon vill distribuera sin musik.

Låt oss anta att hon väljer (a). För att kunna sprida sitt verk mot betalning så lägger Ulla upp den färdiga symfonin (som hon själv spelat in i sin egen studio) för nedladdning på hennes hemsida där man enkelt kan ladda hem den mot en överföring av 50 kr till Ullas privata konto t.ex. via PayPal eller med kreditkort. Hon trycker också upp ett antal CD-skivor med samma innehåll som man kan beställa från samma hemsida för 100 kr/st. I samband med transaktionen får köparen skriva på ett avtal som innebär att musiken endast får användas, spridas och kopieras under vissa specificerade omständigheter.

Om vi antar att hon istället väljer (b) så skriver Ulla ett kontrakt med bolaget Moderna Klassiker AB som säljer och distribuerar hennes symfoni mot att de får en viss procent av intäkterna. Även i detta fall så antar vi att i samband med transaktionen till bolaget så får köparen skriva på ett avtal som innebär att musiken endast får användas, spridas och kopieras under vissa specificerade omständigheter.

Steg 5: För att värna om sin moraliska rättighet att ta betalt för sin sjunde symfoni så går nu Ulla (eller hennes skivbolag) till Upphovsrättens Försvarare AB (alternativt till den statliga myndigheten med samma funktion) och ber dem att skydda symfonin mot att spridas på andra sätt än de som specificeras i avtalet som köparen får skriva på i samband med betalningen. Låt oss också anta att i det avtal som Ulla skriver med Upphovsrättens Försvarare AB så står det att de inte får använda sig av några integritetskränkande metoder i sitt arbete med att skydda Ullas symfoni från olovlig spridning.

Utmaningen för upphovsrättskritikern är nu givetvis att specificera i vilket av dessa fem steg som Ulla (eller hennes uppdragstagare) kränker någon rättighet eller gör något moraliskt fel. Kränkte Ulla någon rättighet när hon valde att skapa sin sjunde symfoni? Kränkte hon någon rättighet när hon valde att inte hålla den för sig själv? Kränkte hon någon någon rättighet när hon valde att erbjuda den mot betalning på en fri marknad? Om inte, varför skall hennes val inte respekteras av andra? Och varför är inte det en respekt som hon har rätt att kräva av sina medmänniskor? I vilket av mina fem steg begår Ulla ett moraliskt fel?

För min egen del kan jag inte se hur Ulla (eller hennes uppdragstagare) begår något moraliskt fel överhuvudtaget i den här historien. Den som går bakom ryggen på Ulla och tillgodogör sig av hennes musik (som de är väl medvetna om erbjuds mot betalning) utan att betala det pris som Ulla begärt tycks däremot göra ett moraliskt övertramp som liknar det som en snattare begår (därmed inte sagt att olovlig spridning av musik är stöld i juridisk mening, mitt resonemang är tänkt som ett intuitivt moralfilosofiskt argument som går bortom eventuell lagstiftning på området).

Historien med Ulla Skönblom är naturligtvis inte fullt ut applicerbar på dagens verklighet eftersom jag stoppat in några idealiserade antaganden men det räcker att man kan tänka sig att det skulle kunna gå till på det här sättet för att tvingas acceptera att en moraliskt felfri upphovsrätt åtminstone är möjlig även om det inte ser ut såhär i realiteten idag.

Styrkan i det här resonemanget är att det appellerar till det sunda förnuftet snarare än att förutsätta några kontroversiella antaganden eller principer. Det är naturligtvis inte den typ av argument som fungerar som sista ordet i debatten utan snarare som det första ordet. Det tycks lägga bevisbördan på den som avfärdar allt vad upphovsrätt heter.

Några tidigare inlägg i ämnet:


Upphovsrätt står inte i motsats till äganderätt
(Det finns ingen konflikt mellan upphovsrätt och äganderätt, tvärtom så är upphovsrätten en form av äganderätt)


Hur kan man inte se skillnaden?
(Jag invänder mot Oscar Swarts som jag menar ignorerar en viktig skillnad. Nämligen den mellan att kräva att den som vill sälja sin musik skall anpassa sig till ett nytt marknadsläge som uppkommit på ett moraliskt acceptabelt sätt och att kräva att de skall anpassa sig till ett nytt marknadsläge som uppkommit på ett icke-moraliskt acceptabelt sätt)


Med facit i hand?
(Jag invänder mot Christian Engström som menar att vi idag sitter med facit i hand vad gäller fuldelningens konsekvenser på skapande och konsumtion efter 10 års fuldelning. Han jämför dock hur det var då med hur det är nu istället för att jämföra hur det är nu med hur det skulle ha varit nu i avsaknad av fuldelning, vilket givetvis är den relevanta jämförelsen)


Argumentet som bevisade för mycket
(Ett vanligt argument mot att fuldelning kan jämföras med stöld är att ”offret” inte berövas någonting och därför kan det inte vara stöld. Jag har argumenterat för att man visst berövas någonting, nämligen bestämmanderätten över det man skapat. Men även om vi skulle köpa argumentet så bevisar det helt för mycket, det skulle undergräva även den så kallade ideella upphovsrätten)


Attack mot attacktalet
(Mitt svar på Rasmus Fleischers ”attacktal” mot upphovsrätten i Sydsvenskans upphovsrättsspecial som publicerades sida vid sida med mitt eget ”försvarstal” för densamma)


The Battle Rages On
(Oscar Swarts menar att upphovsrätten är omoralisk. Jag angriper hans argument)


Intellektuell äganderatt – ett dilemma för libertarianen
(Tidigare publicerat i tidningen Nyliberalen. Ett förtydligande av mitt resonemang finns här)

Två fel gör inte ett rätt – vad gör vi åt fuldelningen? (Upphovsrätt står inte nödvändigtvis i konflikt med personlig integritet och frihet på nätet. Tvärtom så grundas respekten för båda på samma grundläggande principer)

Kommentarer (21)

Min text om intellektuell äganderätt del av studiecirkel?

Enligt den här bloggen (Niklas Elert) så är min lilla text ”Intellektuell äganderätt: ett dilemma för libertarianen” (som publicerades i tidningen Nyliberalen (Nr 4 2008 ) och som kan läsas här) en av de texter som utgör bakgrundsläsning inför en studiecirkel-träff (i Stockholm ikväll?). Om jag förstår saken rätt så är temat för hela studiecirkeln den österrikiska ekonomiska skolan och kvällens träff handlar om intellektuell äganderätt utifrån detta perspektiv?

Om min uppsats/artikel används i detta syfte så är det såklart väldigt roligt! Framförallt för att jag fortfarande tror att det jag försöker säga i texten är viktigt och (så vitt jag vet) inte diskuterat av andra. Däremot är jag orolig över att jag inte är tillräckligt tydlig i texten. Det jag försöker göra gällande är att en libertarian som är kritisk mot intellektuell äganderätt antingen måste förkasta allt vad patent, upphovsrätt (både ekonomisk och ideell), trade-marks, etc. heter eller acceptera en etisk teori som undergräver eller rimmar illa med individuella rättigheter. En utilitarist t.ex. står inte inför detta dilemma men en sådan etisk teori underkastar individuella rättigheter en nyttomaximeringstanke som gör alla rättigheter oacceptabelt svaga (till den grad att de inte längre kan kallas ”rättigheter” överhuvudtaget) och är således en etisk teori som inte passar speciellt bra ihop med det libertarianen står för. (Det finns såklart utilitaristiska libertarianer men det är en svår kombination att försvara).

Libertarianen skulle kunna acceptera en ”blandteori” där upphovsrätt och likande rättigheter rättfärdigas med hänvisning till nyttomaximering medan andra rättigheter (rätten till liv, materiell äganderätt, etc.) ges en starkare grund i någon rättighetstanke och är därmed inte underkastade nyttomaximering. Ett stort problem med detta är att en sådan blandteori tycks vara instabil och svår att rättfärdiga.

Det som jag i texten såg som den enda rimliga utvägen var att försöka rättfärdiga alla rättigheter inklusive immateriella sådana utifrån någon typ av rättighetstanke och på så sätt få en enhetlig teori som inte förbinder oss till att förkasta allt vad patent, upphovsrätt (både ekonomisk och ideell), trade-marks, etc. heter.

Kort sagt: vi kan inte både ha kakan och äta den; antingen så förklarar vi materiell och immateriell äganderätt på (ungefär) samma vis eller i alla fall utifrån samma grundtanke eller så tvingas vi förkasta allt upphovsrätt, etc. heter. Detta betyder naturligtvis att det stora arbetet kvarstår dvs. att ge en enhetlig liberal teori om allt ägande. Om inte detta är möjligt så är libertarianen illa ute.

Det är kul att dessa frågor diskuteras. Det skulle vara roligt att delta i studiecirkeln men jag är ju inte i Stockholm.

Kommentarer (3)

Rapport från debatten igår!

Skönt att Andreas Ekström har skrivit en bra rapport från upphovsrättsdebatten igår – så slipper jag! Bilder och allt!

Kommentera

Påminnelse: paneldebatt om upphovsrätten imorgon

fildel-ratt-fel 
Imorgon kväll anordnar vi i Filosofiska föreningen en paneldebatt om upphovsrätten under rubriken ”Fildelning – rätt eller fel?” I panelen kommer vi att ha Andreas Ekström från Sydsvenskan, Ulf Maunsbach lektor vid Juridiska institutionen i Lund, och Kalle Grill som nyligen doktorerat i filosofi från KTH (på en avhandling om paternalism).

Vi har alltså en journalist, en jurist och en filosof så det kommer bli spännande perspektiv på frågan. Jag kommer att vara moderator för debatten som är i Edens hörsal kl. 18.15. Tyvärr känner jag mig lite krasslig nu, men jag hoppas att det skall gå bra i alla fall.

Mer information finns här.

Kommentera

Paneldebatt om upphovsrätten 22/9

Den 22 september anordnar vi i Filosofiska föreningen en paneldebatt om upphovsrätten under rubriken ”Fildelning – rätt eller fel?” I panelen kommer vi att ha Andreas Ekström från Sydsvenskan, Ulf Maunsbach lektor vid Juridiska institutionen i Lund, och Kalle Grill som nyligen doktorerat i filosofi från KTH (på en avhandling om paternalism). Vi har alltså en journalist, en jurist och en filosof så det kommer bli spännande perspektiv på frågan. Jag kommer att vara moderator för debatten som är i Edens hörsal kl. 18.

Som vanligt när det gäller Filosofiska föreningens aktiviteter så finns det ett tillhörande Facebook event knutet till föreningens grupp.

Följande teman kommer att beröras:

  • Vilka är de moraliska grunderna (om någon alls) för upphovsrätten som idé? Är upphovsrätten som idé moraliskt försvarbar? Eller är det t.o.m. så att moralen kräver av oss att vi ger den som skapat någonting en särställning i förhållande till skapelsen?
  • Finns det en oundviklig konflikt mellan upphovsrätten som idé och andra saker vi värdesätter såsom personlig integritet och frihet på internet, äganderätt, ett gynnsamt klimat för skapande, etc.
  • Vad är relationen mellan upphovsrätt och äganderätt? Kan man se det som att de moraliskt sett är ett och detsamma eller råder det istället en oundviklig konflikt mellan dem?
  • I vilken utsträckning kan grundläggande moraliska föreställningar återspeglas i juridiska lagar? Kan nedladdning av och vidarespridning av upphovsrättskyddat material betecknas som stöld i moralisk mening? I juridisk mening?
  • Vad är likheterna och skillnaderna mellan upphovsrätt och patent? Har de en gemensam moralisk grund eller är det vitt skilda saker?

Kommentarer (5)

Thomas Jefferson om att äga en idé

Följande citat av Thomas Jefferson åberopas ibland i debatten kring intellektuellt ägande och upphovsrätt etc.

”If nature has made any one thing less susceptible than all others of exclusive property, it is the action of the thinking power called an idea, which an individual may exclusively possess as long as he keeps it to himself; but the moment it is divulged, it forces itself into the possession of everyone, and the receiver cannot dispossess himself of it. Its peculiar character, too, is that no one possesses the less, because every other possesses the whole of it. He who receives an idea from me, receives instruction himself without lessening mine; as he who lights his taper at mine, receives light without darkening me. That ideas should freely spread from one to another over the globe, for the moral and mutual instruction of man, and improvement of his condition, seems to have been peculiarly and benevolently designed by nature, when she made them, like fire, expansible over all space, without lessening their density at any point, and like the air in which we breathe, move, and have our physical being, incapable of confinement or exclusive appropriation. Inventions then cannot, in nature, be a subject of property.” 

Jeffersons slutsats att uppfinningar inte kan vara föremål för ägande följer inte från det han säger tidigare. Detta är enkelt att se då han inte ens nämner ”inventions” förrän i själva slutsatsen och innan dess uteslutande pratar om ”ideas’. En idé för Jefferson är tydligen en ”action of the thinking power” och det verkar som att han här med ”idé” menar ett rent mentalt objekt. Det att ”an individual may exclusively possess [an idea] as long as he keeps it to himself; but the moment it is divulged, it forces itself into the possession of everyone, and the receiver cannot dispossess himself of it” stödjer den tolkningen. Men när sen slutsatsen dras så handlar det helt plötsligt inte om mentala objekt utan om uppfinningar.

Är uppfinningar blott mentala objekt? Jag tror inte att en försvarare av intellektuell egendom tänker sig att det är någonting blott mentalt som kan ägas. Upphovsrätt (förstådd som en moralisk rättighet och inte blott en juridisk konstruktion), till t.ex. musikstycken, litterära verk eller uppfinningar etc. tycks inte vara rättigheten till någonting mentalt alls.

Vi kan därför hålla med Jefferson om att ”the action of the thinking power called an idea” är olämplig som föremål för exklusivt ägande utan att hålla med om att intellektuellt ägande och upphovsrätt är strunt. Eller?

Kommentarer (11)

Två fel gör inte ett rätt! – vad gör vi åt fuldelningen?

Det är många som frågar mig hur jag kan försvara upphovsrätten men samtidigt motsätta mig de ofta integritetskränkande åtgärder som föreslagits för att försöka stoppa fuldelningen. Jag ser inte alls några konstigheter i detta, tvärtom! Låt mig förklara.

Till att börja med vill jag påpeka att upphovsrättens rättfärdigande och vilka metoder man skall använda för att skydda den är två helt olika frågor som är logiskt oberoende av varandra. Jag anser att upphovsrätten är viktig, men jag anser också att Internets frihet och den personliga integriteten är oerhört viktiga. Man kan mycket väl försvara upphovsrätten som en moralisk rättighet på principiell grund och samtidigt motsätta sig all form av övervakning och kontroll av Internet eller avstängning av användare eller domen mot The Pirate Bay, etc.

Vidare är det inte bara så att man mycket väl kan försvara både upphovsrätt och personlig integritet, det är helt naturligt att man gör det! Mitt försvar av upphovsrätten utgår nämligen från en idé om individuella moraliska rättigheter (i det fallet, rätten till det man skapat) och mitt försvar av personlig integritet och mitt avståndstagande från övervakning och kontroll (på och utanför nätet) utgår ifrån precis samma grundläggande idé!

Det råder lika lite en konflikt mellan att försvara upphovsrätten och samtidigt motsätta sig integritetskränkande åtgärder som det gör mellan att försvara homosexuellas rätt i samhället och samtidigt motsätta sig förbud av homofoba uttalanden. Försvaret av homosexuellas rättighet att leva sina liv som de önskar och försvaret av yttrandefriheten vilar på en och samma liberala grund. På samma sätt skulle jag säga att försvaret av att man har rätt till det man skapat och försvaret av rätten till ett privatliv och frihet från övervakning kommer från precis samma liberala kärna.

Henrik Alexandersson är en av få som fattat att det inte finns någon nödvändig konflikt mellan att vara för upphovsrätt och att värna om personlig integritet och frihet på nätet. Han skriver:

Jag förväntar mig rent av att den som, på ideologiska grunder, delar min uppfattning om upphovsrätten [som jag tror liknar min egen (?)] också har ett engagemang för rättssäkerhet, yttrandefrihet och fri ekonomi utan speciallagstiftning för olika särintressen. [länk till källan]

Borde inte detta vara självklart för en liberal?

Men det finns såklart en viktig skillnad mellan Åke Gren (som sa att ”homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen”) och fuldelare. Åke Gren är i sin fulla rätt att uttrycka sin åsikt (hur ogrundad och motbjudande vi än tycker att den är) medan en fuldelare gör någonting som han eller hon inte har rätt att göra (givet att det moraliska försvaret av upphovsrätten funkar dvs. Om du inte håller med om detta så acceptera det bara för argumentets skull iaf).

Voltaires kända slogan att ”jag håller inte med om det du säger men jag är beredd att dö för din rätt att säga det” funkar utmärkt på Åke Gren, men bara med viss försiktighet på fuldelaren. Vi kan till exempel säga att ”jag håller inte med om att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen men jag är beredd att dö för din rätt att säga det” men vi bör inte säga att ”jag håller inte med om att fuldelning är OK men jag är beredd att dö för din rätt att fuldela”. Det finns ingen sådan rättighet! Däremot bör vi säga att vi är beredda att dö för rätten till ett privatliv. (Att vara beredd att dö är kanske en alldeles för kraftig formulering, men ni förstår poängen).

Bör detta då leda oss till att acceptera vilka metoder som helst för att motverka fuldelning? Absolut inte! Ta någonting som vi alla anser är fel tillexempel snatteri. Bör vi använda alla metoder som står i vår makt att förhindra och bestraffa snatteri? Övervakningskameror på alla gator? Avlyssning av alla telefonsamtal? Visitering av misstänka snattare på öppen gata? Högre straff för att statuera exempel? Utegångsförbud? etc, etc. Alla håller med om att snatteri är fel, men jag tror också att de flesta samtidigt håller med om att inte vilka metoder som helst är acceptabla för att komma till rätta med snatteri. Inte ens när det gäller betydligt allvarligare brott så är vilka metoder som helst acceptabla.

Vi kan förklara detta på två olika sätt. (1) genom ”vägning” eller (2) genom ”två fel gör inte ett rätt”. Vägning är kanske det vanligaste sättet men jag tror att det är fel sätt. Låt mig förklara vad jag menar och varför (2) är att föredra framför (1).

(1) Vägning: olika rättigheter vägs mot varandra och den som är viktigast vinner.

Enligt ”vägning” så resonerar vi som så att upphovsrätten visserligen är viktig och bör skyddas men eftersom skyddet av den kan komma i konflikt med rätten till personlig integritet och rätten till ett privatliv så måste dessa rättigheter vägas mot varandra i termer av hur viktiga de är. Den som är viktigare väger över. Jag tror inte detta är rätt sätt att göra det på. Rättigheter kan inte vägas – de kan bara antingen respekteras eller inte respekteras. Dessutom förutsätter det här alternativet ett oberoende mått i termer av vilket den ena rättigheten kan väga tyngre än den andra dvs. en enhet med vilken vi kan väga dessa saker. Jag är skeptisk till att det överhuvudtaget finns en sådan oberoende ”moralisk enhet” i termer av vilken vi kan väga rättigheter. Därför tror att vi skall göra såhär istället:

(2) ”Två fel gör inte ett rätt”: bara för att vissa människor gör fel så blir det inte därmed rätt att göra fel mot andra människor.

Enligt två-fel-gör-inte-ett-rätt-principen så resonerar vi såhär istället. Man har rätt att skydda sin upphovsrätt men bara på sätt som inte kränker andra rättigheter, inte för att dessa andra rättigheter är ”viktigare” utan helt enkelt för att de är rättigheter. Vi kan skydda vår upphovsrätt men vi kan endast göra det inom ramen för vad respekt för personlig integritet och rätten till privatliv tillåter. Återigen, inte för att respekt för personlig integritet är ”viktigare” eller ”väger tyngre” utan för att det helt enkelt vore fel att inkräkta på den personliga integriteten och rätten till privatliv punkt slut.

Det finns en vulgärtolkning av den här principen som säger att all form av bestraffning är otillåten för att den innebär att man lägger till ännu mer ”felhet” till världen än vad förövaren ursprungligen gjorde genom brottet. Detta är naturligtvis nonsens. Dessutom är den här vulgärversionen snarare en variant av ”vägning” eftersom den förutsätter ”felhet” som en oberoende måttenhet i termer av vilken vi kan väga moraliska saker.

Korrekt tolkad så är appliceringen av två-fel-gör-inte-ett-rätt-principen den här: eftersom ökad övervakning och kontroll av Internet drabbar oskyldiga och inkräktar på allas rätt till integritet och privatliv så är detta fel och oacceptabelt. Inte på grund av att den ena rättigheten ”väger” mer än den andra utan helt enkelt för att det är fel att inskränka folks rätt till integritet och privatliv punkt slut. Det är också fel att inskränka folks rätt till det de har skapat. Men att folk struntar i det senare gör det inte rätt att strunta i det första också – två fel gör inte ett rätt!

Även hederliga människor (icke- fuldelare) kommer att övervakas och kontrolleras (ännu mer än idag), vilket inte görs rätt av fuldelarnas handlingar. Ökad övervakning är en jättefarlig utveckling som gör det sämre för oss alla, inte bara för fuldelarna.

Man kan kanske hävda att fuldelarna själva har tvingat fram ”hårdare tag” och att de därmed får skylla sig själva? Men detta kan aldrig rättfärdiga åtgärder som går ut över oss alla! Vi måste helt enkelt acceptera att även om upphovsrätten är en rättighet så kommer den att kränkas och att i många fall så kommer vi inte att kunna göra någonting åt detta (inom moralens gränser). Det betyder inte att upphovsrätten inte är viktig eller att den är mindre viktig än något annat. Men det betyder att vi inte får göra fel bara för att någon annan gjort fel. Återigen, två fel gör inte ett rätt!

Jag tror därför att de åtgärder som föreslagits för att få bukt med fuldelningen är på tok för trubbiga. Exakt hur man kan göra för att skydda sin upphovsrätt utan att riskera att kränka oskyldigas rätt till integritet och privatliv och samtidigt upprätthålla ett fritt Internet vet jag tyvärr inte. Men det kan förhoppningsvis hjälpa lite att försöka få folk att tänka till och se att det finns goda skäl för upphovsrätten.

Kanske bör vi inte fråga ”Går fuldelningen att stoppa? Och hur skall vi stoppa den?” Utan istället försöka få varje person att ställa frågan till sig själv ”Varför fuldelar jag? Finns det goda skäl att sluta med det?”

Tidigare inlägg i ämnet: 

Myter om nedladdning (Ett försök att krossa ett antal vanliga myter om fuldelning, behöver omarbetas lite)

Upphovsrätt står inte i motsats till äganderätt (Det finns ingen konflikt mellan upphovsrätt och äganderätt, tvärtom så är upphovsrätten en form av äganderätt)

Hur kan man inte se skillnaden? (Jag invänder mot Oscar Swarts som jag menar ignorerar en viktig skillnad. Nämligen den mellan att kräva att den som vill sälja sin musik skall anpassa sig till ett nytt marknadsläge som uppkommit på ett moraliskt acceptablet sätt och att kräva att de skall anpassa sig till ett nytt marknadsläge som uppkommit på ett icke-moraliskt acceptablet sätt)

Med facit i hand? (Jag invänder mot Christian Engström som menar att vi idag sitter med facit i hand vad gäller fuldelningens konsekvenser på skapande och konsumption efter 10 års fuldelning. Han jämför dock hur det var då med hur det är nu istället för att jämföra hur det är nu med hur det skulle ha varit nu i avsaknad av fuldelning, vilket givetvis är den relevanta jämförelsen)

Argumentet som bevisade för mycket (Ett vanligt argument mot att fuldelning kan jämföras med stöld är att ”offret” inte berövas någonting och därför kan det inte vara stöld. Jag har argumenterat för att man visst berövas någonting, nämligen bestämmanderätten över det man skapat. Men även om vi skulle köpa argumentet så bevisar det helt för mycket, det skulle undergräva även den så kallade ideella upphovsrätten)  

Attack mot attacktalet (Mitt svar på Rasmus Fleischers ”attacktal” mot upphovsrätten i Sydsvenskans upphovsrättsspecial som publicerades sida vid sida med mitt eget ”försvarstal” för densamma)

The Battle Rages On (Oscar Swarts menar att upphovsrätten är omoralisk. Jag angriper hans argument)

Kommentarer (39)

Film från paneldiskussion om fri information

I torsdags förra veckan deltog jag i en paneldiskussion om internet och fri information i Lund. Arrangörerna var LUPEF och Piratstudenterna i Lund. Förutom mig själv så bestod panelen av Lina Ydrefelt (bloggare, bibliotekarie och krönikör) och Måns Svensson (Fil. dr.  i rättssociologi vid Lunds universitet). Det var himla kul och vi kom in på flera intressanta spår.

Hela diskussionen filmades och finns nu att ladda hem här.

Frågorna som diskuterades var bland andra:

“Om man försätter informationsflödet med restriktioner, är det att ses som hindrande av demokratiska krafter?”

“Kan nuvarande lagstiftning appliceras på internet, eller snarare, tjänar det någonting till att införa lagar som IPRED, FRA och ACTA?”

“Går det att uppnå lika lag på internet som i övriga samhället?”

“Vad händer med skapande när människor anser att även kreatörers verk är “fri information”?”

Kommentarer (3)

Paneldiskussion om fri information

På torsdag kommer jag att delta i en paneldiskussion om internet och fri information. Denna kommer att hållas i Humanisthörsalen på Språk och Litteraturcentrum i Lund kl. 18. Arrangörer är LUPEF och Piratstudenterna i Lund. Deltagare är (enligt information från olika bloggar) Lina ZY (bloggare, bibliotekarie och krönikör), jag och Måns Svensson (Fil. dr.  i rättssociologi vid Lunds Universtiet).

Jag har även hört nät-rykten om att de kommer att ta 20 kr inträde för icke-medlemmar (i Lupef då antar jag?). Lite trisst för fattiga studenter.

Frågorna som kommer tas upp är bland annat:

  • ”Om man försätter informationsflödet med restriktioner, är det att ses som hindrande av demokratiska krafter?”
  • ”Kan nuvarande lagstiftning appliceras på internet, eller snarare, tjänar det någonting till att införa lagar som IPRED, FRA och ACTA?”
  • ”Går det att uppnå lika lag på internet som i övriga samhället?”
  • ”Vad händer med skapande när människor anser att även kreatörers verk är ”fri information”?”

Det kommer att bli intressant och kul!

Kommentarer (2)

Update: filosofi, upphovsrätt & debatt

Det har nu gått nästan en månad sedan jag skrev någonting sist. Jag har haft fullt upp med att installera mig på Filosofiska institutionen och mina doktorandsysslor. Jag har bl.a varit i Uppsala en vecka och läst en intensivkurs om praktisk rationalitet och praktiska skäl, och den här veckan läser jag en intensivkurs här i Lund om Henry Sidgwicks The Methods Of Ethics. På torsdag skall jag presentera mitt eget lilla papper ”Let’s Be Rational” på högre seminariet (finns pdf att hämta här). Mycket på gång alltså!

Debatten om upphovsrätten har fortsatt. Min vän Thomas på 1 är inte ett stort tal skriver väldigt bra om detta idag. Uppmärksamma vad han säger om ideell och ekonomisk upphovsrätt dvs. att de hör samman. Det är vi överens om. Jag menar vidare att det går att rättfärdiga aggregatet på moralisk grund medan Thomas vill förkasta allt vad upphovsrätt heter. Anledningen till att många anser att ideell upphovsrätt är bra och viktigt är enligt Thomas att det finns helt andra överväganden som till viss del sammanfaller med vad vi skulle säga utifrån ideell upphovsrätt. Ärekränkning och bedrägeri kan vara exempel. Jag tror det här är helt rätt sätt att närma sig frågan! Om det funkar fullt ut för att helt ersätta upphovsrätten är dock en öppen fråga.

En annan sak som har med detta att göra är en debatt om ”fri information” den 26e mars kl. 18:00 anordnad av Piratstudenterna och Lupef där jag är inbjuden att sitta i panelen. Enligt den här bloggen så kommer följande frågor att tas upp för diskussion:

- Påverkas begreppet demokrati av restriktioner i det fria informationsutbytet?

- Kan nuvarande lagstiftning appliceras på internet?

- Går det att uppnå lika lag på internet som i ”verkliga” livet?

- Går det att stoppa fritt informationsutbyte? 

Det kommer att bli kul!

Kommentarer (3)

Äldre inlägg »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.