Den vanligaste kritiken mot den sekulära humanismen och organisationer som Humanisterna i Sverige är att de inte behövs. Sekularismen har redan vunnit sägs det, staten och kyrkan har skiljt sig och flyttat ifrån varandra, folk i allmänhet tror inte längre på en allsmäktig, allgod, allvetande gudom och vetenskap, bildning och kritiskt tänkande framhålls som dygder av i stort sett alla i västvärlden. Ständiga vetenskapliga, ekonomiska och tekniska framsteg gör människans vardag bättre och bättre, etc. Vad finns det då för poäng med en sekulär humanistisk rörelse? Vad blir det av Humanisterna och dess nystartade ungdomsförbund annat än små klubbar för inbördes beundran, eller sekter för religionshatare?
Jag har mycket svårt att se hur man kan vidmakthålla den här attityden idag. FN hotar yttrandefriheten under starkt inflytande av religiösa fundamentalister. Människor förföljs, torteras och mördas på grund av sina religiösa övertygelser på många ställen i världen – Iran är ett exempel (se den här extremt skrämmande dokumentären eller läs om Unga Humanister Skånes Iranseminarium). Här är ett annat exempel, den här gången från Afghanistan. Det är svårt att förstå hur desperat man måste vara för att försöka fly till Iran!
Men detta är ju inte i Sverige så varför behövs en sekulär humanistisk rörelse i Sverige? Svaret är att vi lever i en global värld. Det som händer på andra ställen i välden påverkar oss här i Europa. När FN vill anta en resolution som förbjuder religionskritik så påverkar det hela världen. När påven åker till Afrika och säger att kondomer inte hjälper mot Aids så påverkar det hela världen. När danska flaggor bränns i mellanöstern och danska företag i andra länder hotas bara för att en dansk tidning har publicerat en teckning av Mohammed så påverkar det hela världen.
Dessutom är det självklart för en humanist att bry sig om människor oavsett om de råkat födas på andra sidan någon godtycklig gräns. Humanismen är universell.
Sekularismen har inte alls vunnit, inte ens i Sverige och definitivt inte globalt. Humanismen kan heller aldrig ”vinna” en gång för alla. Humanismen måste ständigt praktiseras och försvaras.
Den 13 september 2009 bjuder 