Fritzsons Frizon

En av mina favoritbloggare, Hans Engnell, för idag ett kort resonemang om röstning. Han säger bland annat om oss som inte röstar att vissa av oss faktiskt gör ett genomtänkt val när vi avstår. Detta tål verkligen att påpekas även om det borde vara självklart.

De tror inte på det svenska parlamentariska systemet. De tror inte att det går att förändra och vill därför inte legitimera riksdagens makt. Eller så hittar de helt enkelt inget politiskt alternativ som är tillräckligt lockande.

Kunde inte sagt det bättre själv och jag sällar mig till den här gruppen. Jag har tidigare motiverat mitt beslut att avstå från min röst här, här, här och här. De två senare var i samband med Europaparlamentsvalet förra året där även Engnell och många andra avstod från sina röster av liknande skäl. Jag tror att en hel del av resonemangen med lätthet kan föras över till riksdagsvalet. Men vi är i alla fall helt överens om att en liberal inte med gott samvete kan stödja något av de två stora blocken i svensk politik (åtminstone inte på riksdagsnivå). Alliansen har visserligen gjort ett fåtal bra saker men de har också svikit fundamentalt i flera viktiga frågor (integritetsfrågorna, EU-frågorna och skolfrågorna är tre av många exempel) på ett mycket allvarligt sätt dessutom.

Det finns så otroligt många myter, fördomar och ogrundade föreställningar om röstning. Vissa hävdar att man har en moralisk plikt att rösta men det förs väldigt sällan fram några argument för den ståndpunkten. Vissa tror att varje röst spelar roll. Många tror att den som inte röstar inte har någon rätt att klaga på den politik som sen förs när raka motsatsen i själva verket är mycket rimligare. Många missar poängen och hävdar att det är bättre att rösta blankt än att inte rösta alls för att en blank röst syns i statistiken (men valdeltagandet syns naturligtvis också i statistiken!). Vissa anser att den som avstår från att rösta av principiella skäl riskerar att buntas ihop med de som avstår av ren lathet (som om det vore hela världen). Många oroar sig över att valdeltagandet sjunker men det ges sällan några skäl till varför detta är någonting att oroa sig över. Vissa tror att om man inte röstar så bidrar man till sverigedemokraternas framgångar när det snarare är den som röstar som stödjer ett system i vilket de kan komma till makten. Åter andra påstår att man trivialiserar eller rent av skymfar kampen för demokrati på andra ställen i världen genom att inte rösta (“ät upp din mat nu, tänk på barnen i Afrika”). Några tror att om man är kritiskt mot det demokratiska systemet så innebär det att man därmed förespråkar diktatur istället! Listan kan göras längre.

Konstnären Lars Vilks är en av de få som har genomskådat det demokratiska spektaklet. Han säger att “Valets väsentligaste uppgift är att medborgaren skall uppleva känslan av att äga ett inflytande”. Vilks har insett att valet är av symbolisk betydelse och handlar mer om känslan av inflytande än reellt inflytande. För detta får Vilks utstå en salva glåpord från Aftonbladets kolumnist Anders Westgårdh som skriver att Vilks är en “simpel soffliggare” som inte “är beredd att göra rätt för sig och sina demokratiska rättigheter”. Westgårdh passar också på att konstatera att den som inte ser rösträtten som en plikt är “korkad” och “begriper inte bättre”. Vilket lysande argument!

Inte bara vi “soffliggare” blir överösta med den här typen av oreflekterade påståenden och rena glåpord. Många tror också att den som röstar på ett litet parti som inte har någon reell chans att komma in i riksdagen “kastar bort” sin röst. Enligt den typiska föreställningen så är det alltså inte bara oerhört viktigt att man går och röstar utan det är också jätteviktigt att man röstar på dem som redan har makten!