Fritzsons Frizon

Det är snart dags för val till Europaparlamentet. Jag kommer att avstå från min röst av principiella skäl och här är varför. (Detta är en vidareutveckling av en kortare text jag skrev till StudentLiberalen).

När Sverige gick med i EU 1995 var jag endast 14 år. Men jag följde debatten och jag minns att jag tyckte det var någonting positivt som hände. År 2003 ingick jag i en kampanjgrupp för att Sverige skulle rösta ja till att införa Euron. Argumenten var delvis desamma som de var 1994 och fortfarande är idag. EU-samarbetet sades främja fri rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital samt fred, säkerhet och gemenskap i Europa och hela världen. Vem kan vara emot det?

Men EU är knappast det frihetsprojekt som jag en gång trodde. Öppna gränser, fri handel och fred är fantastiska saker men det är en illusion att tro att EU är nödvändigt för detta eller ens speciellt bra på att främja dessa saker. EU sysslar företrädelsevis med ett enormt antal helt andra saker som de inte borde syssla med överhuvudtaget.

Jag har alltså inte ändrat min liberala grundsyn. Jag anser fortfarande att betydelsen av nationsgränser bör suddas ut, att fri handel och fri migration bör råda i hela Europa (och i världen). Jag trodde då att EU stod för och garanterade dessa saker men jag anser nu att jag då var förd bakom ljuset.

Svenska politiker, framförallt de som kallar sig liberaler har länge haft en alltför naiv och okritisk inställning till EU. De tycker att EU är superbra! Att EU skapar demokrati, fred och fri rörlighet i Europa och hela världen. Om det är någonting fel med EU överhuvudtaget så är det den där förhatliga jordbrukspolitiken och kanske flyttcirkusen till Strasbourg. I övrigt är EU på väg i ungefär rätt riktning.

Samma personer anser idag att EU-samarbetet bör fördjupas ytterligare och alla medlemsländer bör acceptera Lissabonfördraget och införa Euron. Vissa av dem menar också att EU på sikt bör utvecklas till en federal stat med beskattningsrätt, gemensam utrikespolitik och kanske till och med ha en egen president! Man bör känna sig lika mycket som Europé som t.ex. Svensk eller Skåning. Dessa personer ber oss nu om förnyat förtroende. De anser såklart att man bör rösta i Europaparlamentsvalet (och helst bör man rösta på Folkpartiet eller något annat EU-positivt parti). Man bör rösta delvis för att visa sitt stöd för EU-projektet och den riktning i vilket det är på väg och delvis för att försöka påverka inifrån och rätta till de ”småfel” som de menar att EU har.

På senare tid har dock röster höjts, även bland dem som tidigare var allra mest positiva, att EU har vuxit sig för stort och tagit sig för många befogenheter. Precis som i förra Europaparlamentsvalrörelsen finns det även den här gången kandidater som vill driva ”ett smalare men vassare EU” eller ”ett EU som gör hälften så mycket dubbelt så bra”. Detta är visserligen sympatiskt från ett liberalt perspektiv. Men det finns inga som helst tecken på att EU kommer att gå i den riktningen. Trenden är den rakt motsatta – EU gör ständigt mer och mer, sämre och sämre, och blir allt bredare och trubbigare. Det är en illusion att utifrån dagens utgångspunkt tro att EU:s befogenheter skulle kunna begränsas till de fåtal ”viktiga” frågor som av dessa kandidater lyfts fram som EU:s ”riktiga” område. Idealet och verkligheten har helt enkelt hamnat så långt ifrån varandra att idealet inte längre framstår som trovärdigt.

”Ett smalare men vassare EU” eller ”ett EU som gör hälften så mycket dubbelt så bra” skulle visserligen vara små steg i rätt riktning men det finns inga som helst tecken på att EU kommer att gå i den riktningen. Idén att EU på sikt bör utvecklas till en federal stat med beskattningsrätt och egen president etc. är motbjudande och farlig. Men det verkar vara precis åt detta håll som EU är på väg. Agendan för EU:s framtid tycks redan ligga fast (någonstans i mittfåran). Det är en illusion att utifrån dagens utgångspunkt tro att EU:s befogenheter skulle kunna kraftigt begränsas.

Den planekonomiska jordbrukspolitiken som ofta lyfts fram som ett problem är bara det värsta av många anti-liberala aspekter av EU-samarbetet. De flesta tycks vara emot det men det finns ändå inga tecken på att det kommer att försvinna. De som idag sitter i Europaparlamentet och jobbar för att EU skall bli ”smalare men vassare” jobbar minst sagt i motvind och de tillåts inte att uppnå några resultat. Vi ser till exempel inga tecken på att byråkratin har blivit mindre, att regleringarna har blivit färre eller att subventioner och handelshinder har undanröjts i någon större utsträckning. Och det finns inga som helst tecken på att så kommer att ske under nästa mandatperiod.

Det kanske mest oroande är att agendan för EU-samarbetets framtid redan tycks ligga fast på förhand. Det är bara en tidsfråga innan Lissabonfördraget och Euron kommer att tvingas på alla medlemsländer. Den europeiska demokratin har blivit en skendemokrati vars syfte är att skänka legitimitet till en redan utstakad väg samt att tillgodose krav från olika särintressen. Det märks inte minst på processerna kring Lissabonfördraget och hur det irländska folket tvingas till ytterligare en folkomröstning efter att ha röstat nej till fördraget förra året. Detta borde oroa oss alla oavsett ideologisk hemvist.

Som liberal och varm anhängare av fri rörlighet och en fri ekonomi kommer jag att i protest avstå från min röst nu i juni. Att rösta är att delta och att delta är att legitimera. Jag kan inte med gott samvete bidra till att legitimera EU-samarbetet så som det ser ut idag och den riktning i vilket det är på väg. Ett högt valdeltagande kan inte bromsa utan endast stärka denna utveckling. Att avstå från att rösta är det enda sättet på vilket man kan protestera utan att själv delta i cirkusen.

Att rösta är att ställa upp på EU och acceptera och legitimera både EU-projektet som sådant och den EU-politik som förs i Sverige idag samt det svenska EU-medlemskapet. Genom att bojkotta valet ger du rakt motsatt besked: Jag är emot ett fördjupat EU och ökad förskjutning av makt. Genom att bojkotta valet protesterar du mot den EU-politik som drivs i Sverige – vilken har varit naivt positiv från båda de stora blocken. Nio av tio gånger röstar socialdemokraterna och moderaterna likadant i EU-parlamentet (stämmer det förresten?). De små EU-kritiska partierna i Sverige är allt annat än liberala och tron att en röst på dem kan radikalt förändra EU inifrån är väldigt naivt.

Bör man då inte rösta för att hålla t.ex. Sverigedemokraterna borta? Detta är en vanlig skrämseltaktik för att få folk att rösta. Men genom att rösta – oavsett vad du röstar på – så visar du ditt stöd för ett system i vilket sådana partier kan komma till makten. Om du har röstat så har du deltagit och då är du därmed delvis ansvarig för att ha legitimerat de som vinner och ”beväpnat” dem med politiskt makt.

(Till detta kan fogas en mer generell liberal demokratikritik [1] [2].)

Jag tror naturligtvis inte att ett lågt valdeltagande ensamt kommer att lösa problemen heller. Vi hade lågt valdeltagande även i tidigare Europaparlamentsval och ändå ser vi den utveckling vi ser. Men ändå är det så att ett lågt valdeltagande skadar EU:s och politikernas legitimitet. Det är naturligtvis därför som politikerna är så måna om att vi skall gå och rösta. Och det är därför de använder miljoner av våra skattepengar på gå-och-rösta-kampanjer (som de felaktigt påstår vara opolitiska). Vi bör inte låta oss luras.

Att avstå från att rösta behöver inte vara ett uttryck uppgivenhet eller hopplöshet. Om man tror det så har man redan förutsatt att röstningen är det enda sättet på vilket man kan påverka sin omvärld vilket naturligtvis är falskt. Man kan göra mycket annat t.ex. skriva långa blogginlägg! Många kanske avstår från att rösta för att de inte bryr sig men jag avstår för att jag bry mig.  

Har jag fel? Övertyga mig!