I ett tidigare inlägg så efterlyste jag en liberal demokratikritik och lutade mig på John Stuart Mill. Fördelen med Mill är att han är en figur som ingår både i den klassiska liberala traditionen samt anses vara grundaren av den moderna liberalismen eller socialliberalismen. På samma sätt som Jesus var jude men samtidigt grundare av kristendomen, kan man kanske säga att Mill var en klassisk liberal men samtidigt föregångare till socialliberalismen? (i övrigt inga likheter dock!)
Den här gången lutar jag mig istället på John Locke, den kanske allra första liberalen (liberalismens Abraham?). Locke menade att politisk makt ”eftersom den bara är alla samhällsmedlemmars samlade makt, som de överlämnar till den person eller församling som stiftar lag…” inte kan vara oinskränkt och egenrådig över människors liv och öden. Den kan ”inte vara större än den makt dessa människor hade i naturtillståndet, innan de inträdde i samhället och överlät den till det allmänna. För ingen kan överlåta mer makt till en annan än han själv har”. (Andra avhandlingen om styrelseskicket, Daidalos, 1996, sid 115). Och eftersom ingen människa i naturtillståndet råder över någon annan människas liv, frihet och egendom så kan inte heller staten och lagstiftarna ha någon sådan makt.
Varje person har i naturtillståndet också rätten att försvara sig själv mot och straffa de som inkräktar på någon annans liv, hälsa, frihet och egendom. Om vi inte hade denna rätt i naturtillståndet så är det svårt att se hur någon stat skulle kunna ha den makten. All politisk makt vilar enligt Locke på vad folket frivilligt har valt att ge upp till staten i utbyte mot skydd och säkerhet.
Syftet med att inträda i ett samhälle överhuvudtaget är enligt Locke för varje person att få njuta sin frihet och egendom i fred och säkerhet. Om människor kunde överlåta en oinskränkt makt över sig själva till någon annan så skulle detta innebära att de försätter sig i en värre situation än i naturtillståndet. Det skulle innebära att de har ”avväpnat sig själva och beväpnat honom” (s 117). Om den politiska makten kunde ta ifrån någon dennes liv, frihet eller egendom så ”måste man anta att de vid inträdet i samhället skulle förlora just det som var syftet med inträdandet, och det vore väl ändå för absurt för att någon skulle kunna gå med på det” (s 118). Tyvärr inte tillräckligt absurt för att förhindra att det är verklighet i varje modern demokrati!
Locke kanske inte var lika orolig för detta som han borde varit. Han säger att ”detta är inte så mycket att frukta i styrelseskick där den lagstiftande makten helt eller delvis ligger hos församlingar med växlande sammansättning, vilkas medlemmar efter församlingens upplösning är underkastade lagen i sitt land jämlikt med alla andra” (s 118). Detta är ett empiriskt påstående och Locke hade bevisligen helt fel på denna punkt (för oavsett vad vi tycker att staten borde syssla med så är det uppenbart att den sysslar med bra mycket fler saker än det Locke tänkte sig var dess ursprungliga och legitima syften). Demokrati har inte alls visat sig vara en garant för att folks frihet och egendom respekteras. Jag är övertygad om att om Locke hade vetat hur det ser ut idag så hade han inte formulerat sig sådär.
Många av Lockes moderna efterföljare tycks dock ha glömt bort Lockes grundläggande insikter om hur absurt det är att staten skall kunna ta ifrån någon dennes liv, frihet eller egendom och därmed underminera själva syftet för vilket vi inträdde i samhället från första början.
Einar sade
Jag håller med dig om demokratisn tillkortakommanden och den moderna socialliberalismens oförmåga att se detta, delvis kommer det väl av att så mycket av liberalismen sugits in i alla andra strömmning som genom osmos och då själv blivit influerad därav. Man hittar dock fortfarande denna kritik hos nyliberaler såsom dig, eller hur? En besläktad kritik av modern liberalism i allmänhet, och nyliberalism i synnerhet, som jag skulle vilja framföra och kanske se dina tankar kring, är maktkoncentrationen hos företag idag. Mycket av de verkliga problemen i dagens styrelseskick kommer i min mening från lobbyister från penningstarka intressen, samt av att det inte alls är som Locke säger att ”den lagstiftande makten helt eller delvis ligger hos församlingar med växlande sammansättning, vilkas medlemmar efter församlingens upplösning är underkastade lagen i sitt land jämlikt med alla andra”. Dels är personer högt inom maktstrukturerna inte jämlika inför lagen (pragmatiskt sett iaf) och dels växlar sammansättningarna inte nog. Tjänstemän, militär och lobbyister byts inte ut och de har stor makt. Dessutom skulle jag vilja likna partier vid vattenvirvlar, där enskilda vattenmolykyler strömmar igenom och byts ut kontinuerligt men vattenvirveln består. Liknelsen haltar dock i det att människorna förändras av att ingå i strukturen för att bättre passa in, de som förändras mest och bäst passar in är också de som graviterar mot centrala positioner.
Överhuvudtaget tycker jag att dagens liberaler borde titta mer på maktkoncentration i allmänhet och inte bara i det offentliga, ni förutsätter att allt privat tillkommit på ett moraliskt riktigt sätt och därför är ok, men oavsett hur det tillkommit innebär maktkoncentration problem. Hur ska man kunna balansera storföretagens makt? Kolla på hur de beter sig! En ”lösning” man ser från en del nyliberaler är att säga att vi inte borde ha aktiebolag, och det hålle jag personligen med om, men det är 100% orealistiskt att tro att vi kan göra oss av med dem, så vad ska vi göra om inte stärka staten, med alla problem det för med sig?… jag bara undrar.
oxymorons sade
Hejsan Einar, jag gillar din analys av hur det kommit sig att socialliberalismen är oförmögen att se demokratins tillkortakommanden. Jag tror precis som du att det är mycket beroende på influenser från annat håll och det är därför jag ville göra den här idéhistoriska tillbakablicken på Mill och Locke (och jag skall göra en på Bastiat senare hade jag tänkt).
Bland libertarianer så finns det mycket riktigt en demokratikritik. Men även den måste bli tydligare!
Din liknelse mellan partier och vattenvirvlar är rena poesin, klockrent!
Du säger att ”Mycket av de verkliga problemen i dagens styrelseskick kommer i min mening från lobbyister från penningstarka intressen”
Så är det helt säkert, men är det lobbyisternas fel eller är det systemet som inbjuder till det som är felet?
De politiska tjänstemännen har en enorm makt och från dagens perspektiv så är det klart positivt om de byts ut ofta. Men i ett fritt samhälle där staten på sin höjd sysslar med ett mycket begränsat antal saker så behövs det också på sin höjd ett oerhört begränsat antal politiska tjänstemän. Militären kan också bantas mera!
Slutligen så förutsätter inte jag alls att allt privat tillkommit på ett moraliskt riktigt sätt. Att det är privat är nödvändigt men inte tillräckligt för att det skall vara rätt och riktigt. Brott och kränkningar existerar självklart i det privata.
Jag håller med dig om att vi måste ha någonting som ”balanserar” storföretagens makt! Detta någonting är konsumentmakt. Om ett företag inte tillhandahåller de tjäster som utlovats så är det bedrägeri och om de tillhandahåller vad de lovar men för ett orimligt högt pris eller med dålig kvalité så finns det (i ett fritt samhälle) en öppning för en konkurrent att ta över och bättre tillgodose konsumenternas behov. Vad skulle staten kunna göra för att förbättra en sådan situation? Jag är övertygad om att vad helst staten skulle kunna hitta på här så skulle det vara sämre för alla inblandade.
Varför jag inte tänker rösta i Europaparlamentsvalet « Fritzsons Frizon sade
[...] (Till detta kan fogas en mer generell liberal demokratikritik [1] [2].) [...]