Liberaler har alltid haft ett mycket problematiskt förhållande till demokrati. Liberala förgrundsgestalter som John Locke och J.S. Mill framhålls ofta som demokratins försvarare, men samtidigt finner man i Mills skrifter en mycket radikal demokratikritik och hos Locke ges demokratin en ganska undanskymd roll. Dagens liberaler tycks dock till stor del ha glömt bort de problem med demokratin som paradoxalt nog var så uppenbara för de tidiga försvararna av den. Hur kan det ha blivit såhär? Varför finns det idag nästan ingen levande liberal demokratikritik? Varför förknippas ofta kritik av demokratin inte med liberalism utan snarare med mörka auktoritära rörelser på de extrema höger- och vänsterkanterna? Har demokratin rent av blivit helig? Till och med för liberalismen som traditionellt insåg dess brister och risker?
På sidan ett i kapitel ett, i det första stycket av On Liberty skriver Mill såhär:
A question seldom stated, and hardly ever discussed in general terms, but which profoundly influences the practical controversies of the age by its latent presence, and is likely soon to make itself recognized as the vital question of the future.
Vilken fråga handlar detta om? Jo, det handlar om ”…the nature and limits of the power which can be legitimately exercised by society over the individual.” Redan på sidan fyra kritiserar Mill idéerna om ”självstyre” och ”folkets makt över sig själv”. Han säger:
The ”People” who exercise the power are not always the same people with those over whom it is exercised; and the ”self-government” spoken of is not the government of each by himself, but of each by all the rest.
Han fortsätter:
The will of the people … practically means the will of the most numerous or the most active part of the people – the majority, or those who succeed in making themselves accepted as the majority; the people, consequently, may desire to oppress a part of their number…
Nästa steg är av stor betydelse:
… precautions are as much needed against this as against any other abuse of power. The limitation, therefore, of the power of government over individuals loses none of its importance when the holders of power are regularly accountable to the community, that is, to the strongest party therein.
Detta är vad som redan hos Mill kallades ”majoritetens tyranni” och visar på ett mycket tydligt sätt att det finns en stark konflikt mellan demokrati och liberalism. Att många moderna liberaler ofta uttrycker sig som om demokrati och liberalism närmast är synonyma är i ljuset av detta nästan obegripligt!
Jag efterlyser därför en liberal demokratikritik både inom filosofin men framförallt i den offentliga debatten. Både klassiska liberaler och moderna liberaler måste inse och i större grad påpeka demokratins många problem. Vi måste visa att det finns en frihetsbaserad demokratikritik och inte låta majoritarismen stå oemotsagd.
(Jag håller på att formulera mer i detalj konflikten mellan individens fri- och rättigheter och majoritetens tyranni samt varför vi bör välja det förra över det senare. Om någon vill läsa detta så skicka ett mail till mig fritzanton@gmail.com )
Jenny Maria sade
Snälla du skriv!
Minns du att jag en gång sa att jag tyckte det fanns en stränghet i liberalismen? Extra tydlig hos Mill, något moderna liberaler sällan talar om. Det var bland annat Mills åsikter om ”majoritetens tyranni” jag tänkte på.
Jag tycker Berlins klassiska citat “Liberty for wolves is death to the lambs” förklarar var problemet finns. Jag vet inte varför så många moderna liberaler bortser från det här.
Det är upprätthållandet av skadeprincipen Mill indirekt argumenterar för när han varnar för det här och jag menar nog att om man som liberal glömmer den här problematiken så har man lämnat den liberala sfären. Så viktig är den. Eller?
calandrella sade
Ja, denna fråga – som jag snarare ser som mänskliga rättigheter kontra demokrati, men varför inte individens frihet kontra demokrati? – är mycket, mycket svår (jag och antagligen de flesta andra tillmäter båda ett mycket högt egenvärde) och intressant. Ska bli spännande att läsa vidare tankar i ämnet från dig (om du publicerar dem på bloggen)!
oxymorons sade
JM, du har rätt som vanligt!
Calandrella, jag ser det också som individuella rättigheter kontra demokrati. Frihet är enligt mig bara ett namn på det tillstånd som råder när folks rättigheter respekteras, så om man beskriver konflikten i termer av det ena eller det andra tror jag inte spelar så stor roll.
Många gör som du och tillmäter både individens rättigheter/frihet och demokrati ett egenvärde. Jag tror att detta helt enkelt är ett misstag. Demokrati har inget egenvärde. Demokratin har på sin höjd endast ett instrumentellt värde relativt till hur den bidrar till att upprätthålla och respektera folks intressen och rättigheter. När dessa saker kommer i konflikt med varandra så måste demokratin dvs. majoritetens makt alltid stå tillbaka till fördel för individens självbestämmande. Detta är vad det INNEBÄR att ha en rättighet. En ”rättighet” som är underställd demokratin är inte en rättighet värd namnet.
Jag kommer att skriva mer om detta snart, tacksam för alla kommentarer.
Varför jag inte tänker rösta i Europaparlamentsvalet « Fritzsons Frizon sade
[...] detta kan fogas en mer generell liberal demokratikritik [1] [...]