I senaste numret av Nyliberalen (Nr 4 2008 ) skriver jag om intellektuell äganderätt och upphovsrätt utifrån ett libertarianskt perspektiv. För er som är intresserade och som inte har tidningen, här kommer den artikeln i sin helhet.
Intellektuell äganderätt: ett dilemma för libertarianen
Libertarianer hävdar att varje individ äger sig själv, sin egen kropp och ”frukterna av sitt eget arbete”. Detta är den så kallade självägarskapstanken och är ekvivalent med att säga att varje person har en uppsättning rättigheter; rätten till liv, frihet och egendom som det brukar heta. När det gäller rätten till egendom så säger libertarianen att en person kan förvärva äganderätt över ett visst föremål på två olika sätt: antingen genom interaktion med andra (via byte eller gåva) eller genom att personen i fråga ”blandar sitt arbete” med ett tidigare oägt föremål. Att ta någonting som någon annan redan blandat sitt arbete med, t.ex. frukt som någon annan har odlat – utan den personens medgivande – innebär en kränkning av den personens rättigheter. Allt det här är vardagsmat för libertarianen.
Vad har denna moraliska utgångspunkt för implikationer för debatten om intellektuell äganderätt t.ex. trade marks, patent och upphovsrätt till litterära verk, film och musik? Hur bör libertarianer se på dessa saker? Hur bör vi ställa oss i den aktuella debatten om olovlig kopiering och fildelning? Frågor om intellektuell äganderätt har länge förpassats till fotnoterna i liberal teori men i dagens Internetsamhälle blir det dock mer och mer nödvändigt att ta tag i frågan. Intressant nog finner vi libertarianer på båda sidor i debatten; vissa anser att intellektuell äganderätt är hokus pokus, medan andra anser att den intellektuella äganderätten är lika fundamental (till och med mer fundamental) än den ”vanliga” äganderätten. Jag anser att detta är ett gyllene tillfälle att precisera den libertarianska ståndpunkten.
De som förkastar intellektuell äganderätt menar att sådant som patent och upphovsrätt till litterära verk helt igenom är konstruktioner som tillkom via – och som inte kan upprätthållas utan – statlig inblandning i marknaden. Vidare så argumenteras det ofta att upphovsrätt, istället för att reflektera underliggande moraliska rättigheter står i konflikt med de samma. Samt (från båda sidor) att patent och upphovsrätt har dåliga (eller goda) samhällsekonomiska effekter då de hämmar (eller gynnar) innovation. Vidare hävdas det ofta att äganderätten enbart gäller för materiella föremål. Man kan inte äga en idé sägs det; det finns ingen intellektuell äganderätt.
De libertarianer som försvarar intellektuell äganderätt lutar sig ofta tillbaka på självägarskapstanken. Om nu självägarskapstanken leder till uppfattningen att varje person äger ”frukterna av sitt eget arbete” på vilka grunder kan libertarianen göra en moralisk skillnad mellan fysiskt och intellektuellt arbete? Hur kan vi på basis av liberala principer göra en åtskillnad mellan då jag investerar mitt arbete och min talang i att skapa en staty och då jag investerar samma arbete och talang i att spela in en skiva? På vilka grunder kan libertarianen säga att jag kan ha en rättighet att äga och (därmed sälja) det första men inte det andra?
Detta är en intressant och komplex debatt. Men istället för att dyka in i denna debatt så vill jag ta ett steg tillbaka och presentera vad jag anser vara ett dilemma för libertarianen rörande den här debatten. Låt oss säga att vi blir imponerade av de argument som säger att den intellektuella äganderätten saknar grund i självägarskapstanken, dvs. vi antar att den intellektuella äganderätten inte kan rättfärdigas utifrån individuella rättigheter. Från den här ståndpunkten kan vi gå åt två olika håll. Antingen så anser vi att allt vad upphovsrätt, patent, trade marks etc. heter bör avskaffas eller så försöker vi ge (några av) dessa saker en annan typ av rättfärdigande.
Jag tar för givet att libertarianen inte kan acceptera det första alternativet. Det kan inte nog understrykas hur radikalt valet av detta alternativ skulle vara. Det skulle innebära att du inte har större rätt än någon annan att tjäna pengar på ett verk eller en uppfinning du investerat åratal av arbete och stora summor pengar i. Vidare så skulle, så vitt jag kan se detta även innebära att den ideella upphovsrätten måste förkastas så att det är fritt fram att ge ut någon annans verk i ditt eget namn. Oavsett vilket så skulle det här alternativet innebära väldigt radikala konsekvenser som libertarianen borde känna sig (minst sagt) obekväm med att acceptera.
Detta lämnar oss det andra alternativet. Vissa har argumenterat för att i den mån upphovsrätt kan ges något rättfärdigande överhuvudtaget kan denna på sin höjd vara konsekvensetiskt motiverad. En (kraftigt begränsad?) upphovsrätt kan leda till goda samhälleliga konsekvenser och kan därför accepteras, men den bygger inte på någon generell rättighet till det individen har skapat. Vad innebär den här positionen exakt? Som jag ser det så är den antingen en blandform mellan rättighetsetik och konsekvensetik där den ”vanliga” äganderätten är baserad på ”robusta” rättigheter och är grundad i självägarskapstanken, medan intellektuell äganderätt är baserad på någonting helt annat dvs. konsekvensskäl och nyttomaximering. Eller så är den en ren konsekvensetik där allt (även individuella rättigheter) är grundat i nyttomaximerande skäl.
Båda dessa tolkningar är ytterst problematiska. Blandformer är problematiska för att de tycks vara instabila. Hur skall försvararen för blandformen hantera konflikter mellan teorins två element; individuella rättigheter och nyttomaximering? Om hon säger att individens rättigheter alltid går före nyttomaximering så tycks hon ha givit upp blandformen till fördel för en ren rättighetsetik. Om hon däremot säger hon att nyttomaximering alltid går före individuella rättigheter så har hon givit upp blandformen till fördel för en ren konsekvensetik. Hon skulle kunna hävda att konflikter mellan teorins två element de facto aldrig uppstår men det skulle involvera ett ganska stort mått av önsketänkande. Mycket mer skulle givetvis kunna sägas om detta men jag utgår här ifrån att blandteorier är instabila på detta sätt.
Att acceptera en ren konsekvensetisk teori som t.ex. utilitarismen tycks å andra sidan passa väldigt dåligt ihop med libertarianismen och varje idé om individuella rättigheter. Det är känt redan sedan utilitarismens födelse att utifrån den teorin så är individuella rättigheter inte mer än ”non-sense on stilts” som utilitarismens urfader Jeremy Bentham själv sa. Detta står i väldigt stark kontrast till den tradition som vi ofta förknippar med John Locke och som moderna libertarianer till stor del bygger sitt tänkande på. John Stuart Mill försökte få ihop utilitarismen med idén om individuella rättigheter och man skulle kunna argumentera för att Mill landar i en (instabil?) blandteori. Detta är dock inte det rätta stället att fördjupa oss i Mill exeges. Jag utgår från att konsekvensetik och libertarianism är ganska dåliga kompisar och detta tycks vara den allmänna åsikten bland både utilitarister och libertarianer.
Dilemmat för libertarianen som jag vill göra gällande är alltså att antingen måste hon (1) förkasta allt vad upphovsrätt, patent, trade marks etc. heter rakt av eller så måste hon (2) acceptera en instabil eller svag etisk grund för libertarianismen och de individuella rättigheter som libertarianen vill försvara. Båda dessa alternativ är högst otillfredsställande från ett libertarianskt perspektiv. (1) innebär som jag ser det ett mycket radikalt avvisande av en lång rad saker som alla i den här debatten fäster åtminstone något värde vid. Det libertarianer är oense om är främst hur viktiga och fundamentala dessa saker är, men alla tycks vara mer eller mindre överens om att de fyller åtminstone någon funktion i ett libertarianskt samhälle. Uppgiften för libertarianen borde därför vara att ge en övertygande förklaring till varför vi överhuvudtaget skall bry oss om intellektuell äganderätt. (1) kapitulerar under denna uppgift.
(2) innebär att vi tar ett steg bort från var vi började dvs. ett steg bort från självägarskapstanken. Tanken med (2) var att istället för att kapitulera under uppgiften att ge en övertygande förklaring till varför intellektuell äganderätt är något vi skall bry oss om så kan vi ge den ett rättfärdigande skiljt från individuella rättigheter. Jag argumenterade för att detta antingen leder oss till en instabil blandteori med både rättighetsetiska och nyttomaximerande element, eller så leder det oss till en ren konsekvensetik där alla individuella rättigheter är underställda nyttomaximering. Enligt en vanlig konsekvensetisk position, utilitarismen så innebär det senare att individuella rättigheter är underställda den totala mängden nytta eller lycka i universum. Om vi kan maximera nyttan eller lyckan i universum genom att bortse från individuella rättigheter så säger utilitarismen att vi bör göra det. Detta rimmar väldigt illa med den klassiska liberala tanken att individens rättigheter är fundamentala och okränkbara.
Vi kan inte fortsätta att behandla intellektuell äganderätt som en fotnot i liberal teori. Hur vi väljer att se på intellektuell äganderätt tycks tvärtom vara intimt sammankopplat med hur vi ser på de moraliska grunderna för individens rättigheter överhuvudtaget.
Om det stämmer att libertarianen ställs inför ett dilemma på det sätt jag argumenterat för så finns det ett uppenbart sätt för henne att ta sig ur det. Detta är naturligtvis att försvara den intellektuella äganderätten fullt ut som en del av våra robusta individuella rättigheter utifrån självägarskapstanken. Vi hävdar helt enkelt att varje individ äger sig själv, sin egen kropp och frukterna av sitt eget arbete oavsett om det är intellektuellt arbete eller kroppligt arbete det handlar om. Detta innebär att varje person har rätt till det han eller hon skapar samt att för någon annan att använda detta utan skaparens medgivande innebär en kränkning av den personens rättigheter. Denna position tycks (till skillnad från den utilitaristiska) passa väl ihop med vad libertarianer säger i övrigt samt med den Lockiska traditionen som libertarianer säger sig förvalta.
Huruvida den här senare positionen överhuvudtaget kan göras rimlig är naturligtvis en annan fråga som inte kan avgöras här. Försvararen av den här positionen måste svara på ett antal frågor. Är positionen konsistent så att de rättigheter teorin tillskriver varje individ inte kommer i konflikt med varandra? Kan den upprätthållas på ett sätt som inte leder till minskad individuell frihet och personlig integritet? Leder den till några uppenbart orimliga eller absurda praktiska konsekvenser? osv. Alla dessa utmaningar är svåra men inte omöjliga. Om vi kan ge övertygande svar på dessa frågor så är det uppenbart att den här positionen är att föredra framför den position som leder oss till det svåra dilemma som jag målat upp.
Vi kan inte fortsätta att säga att vi är för upphovsrätt och samtidigt säga att upphovsrättens rättfärdigande inte har någonting att göra med individens rättigheter till det han eller hon skapat. Inte utan att vi samtidigt förbinder oss till antingen en instabil etisk blandteori eller en fullödig konsekvensetik som riskerar att underminera den strikta synen på individuella rättigheter som libertarianen vill försvara. Utvägen är att vi antingen avvisar allt vad upphovsrätt heter rakt av eller så försvarar vi intellektuell egendom i termer av individuella rättigheter grundade i självägarskapstanken. Det senare alternativet är att föredra.
Fritz- Anton Fritzson
Ursprungligen publicerad i Tidningen Nyliberalen, BOX 602, 114 79 Stockholm.
http://www.nyliberalen.nu
spectraz sade
För mig som alldeles nyligen börjat sätta mig in i Libertarianism så inser jag hur krångligt det blir att formulera en åsikt angående sin ståndpunkt kring intellektuell äganderätt.
Visst finns det bra poänger med fria marknader och fria utbyten samt att ställa sig skeptisk till paternalistiska och moralistiska lagar och lagförslag. Problemet som jag ser är var gränserna går för det individuella (artisten) och det marknadsmässiga (skivbolagen). Skivbolagen upprätthåller ju en viss paternalism (marknadsmässigt och relationellt) mot sina kontrakterade grupper. Så inbegriper verkligen skyddet för individen även skyddet för företag och tvivelaktiga lagförslag.
Jag vet inte riktigt om jag fick till det men jag försökte komma åt skyddet av individen utan att inbegripa skyddet av vissa typer av företag och dess skydd av lagar. Finns det någon skillnad mellan vänster- och högerlibertarianism i frågan?
oxymorons sade
Jag ser upphovsrätten som ett skydd för skaparen dvs. för artisten gentemot skivbolag t.ex. Inget skivbolag har någon rätt till artistens verk som artisten inte själv upplåtit till skivbolaget. Skaparen av ett verk dvs. upphovsmannen har enligt mig en speciell rätt till sin skapelse. Denna rättighet kan med artistens medgivande föras över till ett skivbolag som förvaltar och försvarar den.
Att avskaffa upphovsrätten innebär att vem som helst rätt att ”ta” någon annas skapelser. Detta försvagar artisten gentemot både skivbolag och nedladdare. Upphovsrätten är till för att skydda den enskilde artisten och skivbolagens roll är sekundär och helt beroende av artistens val och vad han eller hon har skrivit på. Många artistet skriver på ”dåliga” kontrakt, men det är inte upphovsrättens fel.
Jag vet inte vilka tvivelaktiga lagförslag du syftar på men om du menar IPRED så är det en annan fråga. Att vara för upphovsrätt har ingenting att göra med om man är för lagar av den typen.
Jag skall skriva nått om vänster- och högerlibertarianism i framtiden.
Henrik Hoffström sade
Jag ser fram emot vad du har att skriva om vänsterlibertarianismen.
Jag roade mig med att ta 3-d dimension testet [url]http://political.erlandsson.info/[/url] och hamnade klart åt vänster på vänster höger skalan och klart åt frihetlig på frihetlig-auktoritär skalan.
Resultatet stämmer nog rätt bra, haken är att det inte finns någon färdig stämpel att sätta på oss i det fältet.
Att vara liberal versus fildelningen « Staffan Albinssons blogg sade
[...] För den som vill läsa mer om de liberala grunderna för intellektuell äganderätt rekommenderar jag en artikel av Fritz-Anton Fritzon. [...]
Varför upphovsrätten inte är en naturrätt « Calandrellas blogg sade
[...] Alla, men kanske särskilt Fritzon och HAX (för Fritzon är den som på högst nivå argumenterat för upphovsrätten, just med naturrättsargument, och HAX är väldigt liberal och har hävdat [...]
Det här med intellektuell äganderätt « Niklas Elert sade
[...] av N. Stephan Kinsella IN SUPPORT OF THE CONCEPT OF INTELLECTUAL PROPERTY, av George Reisman INTELLEKTUELL ÄGANDERÄTT ETT DILEMMA FÖR LIBERTARIANEN, av Fritzson Standards As Intellectual Property: An Economic Approach, by David Friedman Is There Room for [...]
Min text om intellektuell äganderätt del av studiecirkel? « Fritzsons Frizon sade
[...] för libertarianen” (som publicerades i tidningen Nyliberalen (Nr 4 2008 ) och som kan läsas här) en av de texter som utgör bakgrundsläsning inför en studiecirkel-träff (i Stockholm ikväll?). [...]
Kristofer Pettersson sade
Abstrakta frihetsbegrepp är intressant men misslyckas ofta genom att bortse från våldets betydelse.
Jag förstår nog inte helt ditt resonemanget heller. Framförallt känner jag inte igen mig när du sätter staten mot det privata ägandet:
”De som förkastar intellektuell äganderätt menar att sådant som patent och upphovsrätt till litterära verk helt igenom är konstruktioner som tillkom via – och som inte kan upprätthållas utan – statlig inblandning i marknaden. ”
Det är fel infallsvinkel för mig. Istället ser jag det tydliga i att jord och grus innehar en tröghet som tanken inte besitter. Om du spenderar 10 år på att bygga ett hus, så vill _du_ bo där och bestämma vem som flyttar in. Ingen kan heller ta en ögonblicklig kopia på ditt hus.
Å andra sidan kan du kan spendera 10 år på att klura ut en algoritm och när det är gjort kan _alla_ använda den utan att kanske spendera mer än en bråkdels sekund av sin tid på den. Det är den här egenskapen som gör intellektuell ”egendom” till en egendomlig konstruktion. Visst kan upphovsmannen skrika högt ”jag var först”, men det spelar ingen roll alls.
Det finns inget att äga utom minnet av förlorad tid. Värdet av att tänka är dock inte förkastligt och kanske just därför att det går att kopiera resultatet.
Intellektuellt ägandet är en konserverande kraft: Ägande ackumuleras till stora multinationella företag, avtalsrätter begränsar rörligheten i ett desperat försök att minska risken för investerarna så att de med större säkerhet kan få tillbaka sina pengar. Finns det dilemman så rör de riskhantering: Med upphovsrätt, patent och strikta avtal vågar jag investera och därmed bidrar jag till att öka den ”intellektuella rörligheten” å andra sidan, om världen är förutsägbar och insnärjd i kontrakt så minskar rörligheten. Äganderätten är inte så betydande som jag ser det. De flesta ger upp sina anspråk på ägande om det finns mat på bordet, nöjen att roa sig med och frihet att välja. I många fall betraktas till och med ägande som en börda förknippat med kostsamt ansvar.
Så vad är viktigt istället?
Sagan bakom GNU går så här: Stallman vill uppfinna konstgjort liv (AI) men får inte använda de komponenter han tycker sig behöva. Tanken uppkommer (lite förenklat): AI är liv. Kan man äga liv? Nej. Programkod måste vara fri.
När Internet blossar upp börjar först utvecklare att byta programkod. Ett nätverk där programkod skickas fram o tillbaka är ett självmodifierande och evolverande system. Begränsar man kodens frihet, vad händer då? Vad händer om man inte begränsar den? Det är här begreppet ”informationssamhället” hör hemma.
Så klart… vill man vara politisk så pratar man om fildelning med ”musik och film” för det begriper alla. Fast egentligen har det inte så mycket att göra med upphovsmän alls. Upphovsrätt är bara fjantig fördelningspolitik och överkomplicerade förklaringar till varför rockstjärnor ska tjäna mer pengar än sjuksköterskor och gruvarbetare. Vem bryr sig?
Världens befolkning växer exponentiellt mot en begränsad resurs och glaset är halvfullt. Det är ett faktum att världens fattigaste kommer att gå en grym död tillmötes inom min livstid. Mänsklighetens enda räddning är att det program vi skriver kan ge oss tillräckligt stor energi att lämna den här planeten för att nå nya.
Dags att lämna 1600-talsfilosoferna och tänka på framtiden?
oxymorons sade
Hejsan! Här var det många olika saker på en gång och det är lite svårt för mig att se hur de hänger ihop. Du gör många påståenden som för mig framstår som totalt ogrundade. Låt mig kommentera en sak bara. Du säger att:
”Äganderätten är inte så betydande som jag ser det. De flesta ger upp sina anspråk på ägande om det finns mat på bordet, nöjen att roa sig med och frihet att välja. I många fall betraktas till och med ägande som en börda förknippat med kostsamt ansvar.”
Vikten av att ha mat på bordet kan knappast förnekas, men att ”ha mat på bordet” är ju bara ett annat sätt att säga att vi äger maten (och bordet!). Samma sak med nöjen i alla de fall där vi använder olika föremål i aktiviteten som nöjet består i, om du t.ex. vill spela fotboll så måste du ha tillgång till en plan, en boll, två mål, etc. Du behöver naturligtvis inte äga alla dessa saker för egen del, men de måste tillhandahållas på något vis, eller hur? Den som tillverkade bollen måste äga sina verktyg, etc. För nöjen som inte inbegriper några externa föremål så måste du åtminstone ha tillgång till en plats att vara på, t.ex. din bostad. Som du antingen äger själv, eller hyr av någon som äger den, etc.
När det gäller ”frihet att välja” som du anser vara viktigt, så skulle jag säga att detta är precis vad ägande är. Att äga t.ex. en boll är ingenting annat än att ha friheten att välja vad som händer med bollen, vem som får använda den och hur. Det samma gäller för planen, din bostad, etc. etc. Och det samma gäller också för intellektuellt ägande.
Givetvis kan det vara en börda att äga någonting. Det finns massor av saker som jag inte skulle vilja äga. Vissa saker är naturligtvis viktigare än andra och det är olika från person till person. Att försvara äganderätten innebär knappast att man förespråkar att varje person skall sträva efter att äga så många saker som möjligt, det senare är en totalt absurd princip.
Du säger också att: ”Upphovsrätt är bara fjantig fördelningspolitik”. Det skulle vara mycket intressant om du kunde argumentera för detta påstående då jag är för upphovsrätt och mot fördelningspolitik.
Jag tycker naturligtvis inte att ”rockstjärnor ska tjäna mer pengar än sjuksköterskor och gruvarbetare”. Jag anser dock att alla har rätt till vadhelst de kan tillförskaffa sig på rättvisa grunder dvs. utan stöld och bedrägeri. Om en person lyckas skapa någonting eller tillhandahåller en tjänst som väldigt många människor är beredda att betala pengar för och personen i fråga därmed blir rik på detta så finns det väl inget att invända mot detta givet att det inte har varit stöld och bedrägeri inblandat i processen?
Ditt exempel med AI är mycket intressant. Jag har inte tänkt så mycket på detta.
Kristofer Pettersson sade
”Du gör många påståenden som för mig framstår som totalt ogrundade.” Det är riktigt att jag bara gläntade på dörren för mina tankar. Om du är intresserad så utvecklar jag gärna.
* Att ha mat på bordet
Du skriver att ”ha mat på bordet” implicerar att du äger mat och bord. Jag är tveksam till att det går att härleda en sådan strikt implikation. Det är trolig, ja, men även slavar äter och de äger inte ens sitt eget liv. Det är fullt möjligt att du blir ”utfodrad” och att någon ”underhåller dig” för att du ska ge upp rätten till ditt eget ägande. Gränserna för hur du personligen uppfattar det är nog rätt flytande. Klart är att mängden av dina tillgängliga handlingar är begränsade. Ibland består de begränsningarna av andra människors avsiktliga försök att hålla dig ute (tex. de bygger murar, staket och elstängsel). Ofta är det ett löfte om smärta och oåterkalleligt våld som gör att du också ser hinder i mindre konkreta blockader.
* Frihet att välja
Du säger att ”frihet att välja” är en viktig aspekt på ägande. Jag håller inte med. Det finns många exempel på att ägande medför jobb och ansvar och om du inte lever upp till kraven så tas ditt ägande ifrån dig med våld. En fastighetsskötare måste underhålla fastigheten, en bolagsstyrelse måste se till att företagets verksamhet inte bryter mot lagen och kan också hållas ansvarig för företagets agerande, både jämt emot lagen och andra personer som utövar någon sorts ägande som passiva aktieägare och långivare. Att ägande skulle vara en slags grundegenskap utifrån vilket frihet kan härledas bestrider jag hårt, men så långt tror jag inte du går: ”Givetvis kan det vara en börda att äga någonting”.
* Upphovsrätt är fördelningspolitik
Jag anser att alla lagar som avser att styra om kaptial är fördelningspolitik. Jag är också för fördelningspolitik. Kapital är ett verktyg för mer fundamentala drifter, därmed är det viktigt att vi har lite ”rattar” och ”knappar” med vilka vi kan ändra parametrarna som styr kapitaletsutvecklling. Eftersom kapital handlar om kommunikation mellan människor (pengar är ett följer med ett förtroligt löfte om bytesrätt) så är det självklart att andra principer som styr effektiv kommunikation följer med. Demokrati är en sådan bra princip.
När till exempel sossarna inför en lag som gör det svårt för programmerare att behålla upphovsrätten till sina program under anställning på samma sätt som en författare kan behålla upphovsrätten till sin text, så är syftet att styra om kapital från den exploderande mängden datakonsulter till mer hanterbara storföretag med fackföreningar och AB-restriktioner. Det är i min värld fördelningspolitik.
När ACTA införs ovanför huvudet på alla medborgare i västvärlden så är det inte för att öka konsumentskyddet för skadliga piratkopior, utan för att förhindra att handelsbalansen påverkas på ett ogynnsamt sätt så att pengarna blir mindre värda. Också fördelningspolitik fast i större skala.
Och slutligen:
När Vitahuset utbildar Tomas Bodström i hur han ska stoppa The Pirate Bay så handlar det om kulturkontroll snarare än att mediabolagen förlorar kunder (som du vet så går både spel och filmbranschen rätt bra).
* AI
Hela mitt intresse i Piratpartiet härrör från mitt intresse i en mycket närliggande (och jag menar alldeles runt om hörnet) framtid. Jag är en matematikintresserad datanörd med passion för databaser, evolverande intelligens och artificiell intuition. De enorma mängder informationsprocesserande kretsar som har uppstått i Internet har enorma implikationer för någon med det intresseområdet.
Det här är ett enormt fält och det är svårt att fördjupa sig ”allmänt” i frågan. Men ställ gärna fler frågor.
* Halvfulla glas
Vi har en exponentiellt växande befolkning men våra resurser är begränsade. Ända möjligheten att undvika en blodig undergång är att expandera till nya områden (behöver inte nödvändigtvis innebära att vi lämnar planeten). Exakt hur vi ska klara av det kan debatteras, men jag tror att upphovsrätt och synen på information måste ändras för att vi ska optimera våra möjligheter. Min drivkraft för upphovsrättsmotstånd kommer alltså från en helt annan källa än den du pratar om.
oxymorons sade
Kristofer. Du säger att ”slavar … äger inte ens sitt eget liv”. Man bör dock skilja på innehav och ägande. Ägande är RÄTTMÄTIGT innehav. Om jag har stulit din TV så innehar jag din TV, men det är fortfarande DIN TV, det är alltså fortfarande du som äger den. Ägande och innehav kan alltså gå isär. Varje slav är den rättmätige ägaren av sitt liv även om han eller hon orättmätigt ”innehas” och förfogas över av någon annan.
Att äga någonting skulle jag säga inte är någonting annat än att rättmätigt inneha eller förfoga över någonting, eller annorlunda uttryckt att rättmätigt ha FRIHETEN att förfoga över saken ifråga. Att du äger din egen kropp innebär bara att det är just DU som rättmätigt förfogar över din kropp dvs. att det är du som rättmätigt har friheten att använda din kropp som du vill (inom ramen för de begränsningar som andras frihet kräver) samt friheten att bestämma hur din kropp skall användas av andra. Ingen får därmed hantera din kropp på något vis som inte du är med på. Att du äger din TV innebär att du rättmätigt förfogar över den, att det är du som har friheten att bestäma när, var och hur den skall användas, etc. Att påstå att du äger någonting men att du inte har friheten/rätten att förfoga över det som du vill (inom ramen för andras frihet/rättigheter) är absurt, i sådana fall så är du inte FULLSTÄNDIG ägare till objektet.
Ägande och frihet är alltså intimt sammankopplade. Att äga någonting ÄR att rättmätigt ha friheten att förfoga över saken ifråga. Denna frihet inkluderar naturligtvis friheten att avsäga dig din äganderätt, som du gör när du ger bort någonting. Jag håller naturligtvis helt och hållet med dig att det ibland kan vara en börda att äga någonting som är förknippat med ansvar och jobb, vem skulle förneka det? Det är inte på något vis en relevant kritik av någonting jag påstår. Du är dock alltid fri att göra dig av med saker du äger om du inte tycker att det är värt besväret.
Observera att jag INTE påstår att du blir MER fri ju fler saker du äger. Det skulle vara absurt! Så länge ingen annan person hindrar dig från att göra det du vill göra (inom ramen för andras rättigheter) så är du totalt fri (i den meningen som jag anser vara politiskt och moraliskt relevant) oavsett dina materialla tillgångar. (Du kanske skulle vara mer fri i någon annan bemärkelse om du hade tillgång till vissa saker som du inte har, men detta är ett helt annat frihetsbegrepp som inte är direkt relevant i den här diskussionen).
Observera också att när jag pratar om ’upphovsrätt’ så pratar jag om en moralisk rättighet som skaparen har till sin skapelse och INTE om en politisk ”rättighet” som ”delas ut” av staten. Även i ett anarkistiskt samhälle så skulle skapare enligt mig ha upphovsrätt. Det mesta av det som staten håller på med är ”fördelningspolitik”, det håller jag med om och jag hoppas att du inte tror att jag förespråkar sådant som ACTA och ”kulturkontroll” etc.
Jag gillar verkligen din beskrivning av det politiska samhället som ett samhälle där staten har ”’rattar’ och ’knappar’ med vilka den kan ändra parametrarna som styr kapitalets utveckling”. Jag anser att det är en rätt träffande beskrivning av dagens samhälle och jag anser vidare att det är motbjudande att det är sådär!
Pengar handlar precis som du säger om kommunikation och pengar är mycket riktigt ett mer effektivt sätt att bedriva byteshandel. Demokrati (beroende på vad du menar med det) är bara ett hinder för ”effektiv kommunikation” mellan individer.
Slutligen, när det gäller din beskrivning av ”världsläget” som att vi går en ”blodig undergång” till mötes inom en snar framtid och att detta skulle orsakas av överbefolkning och resursbrist, så kan jag verkligen inte hålla med. Överbefolkning är inte, har aldrig varit och kommer sannolikt aldrig bli ett reellt problem. Många av de mest tätbefolkade områdena på jorden är också bland de mest välmående och många glest befolkade områden är fattiga. Det handlar om brist på personlig frihet och marknadsekonomi inte om resursbrist eller brist på plats. Den mänskliga uppfinningsrikedomen är dessutom sådan att resursbrist inte ser ut att vara det minsta problematiskt. Given den tekniska utvecklingen så är vår förmåga att överhuvudtaget förutsäga framtiden på länge sikt ytterst tvivelaktig. Du kan inte utgå från dagens teknik när du gör förutsägelser om en tid med annan bättre teknik och ökad kunskap, etc.
Så länge vi har en relativt fri marknad så kommer priserna naturligt gå upp på resurser som är på väg att ta slut vilket kommer att driva på sökandet efter alternativa resurser. Effektivisering av jordbruket har lett till att vi får ut mer mat av samma jordplätt och denna utvecklig kommer troligtvis att fortsätta. Vi kommer troligtvis också att en dag flytta till andra planeter, men knappast pga. Jordens ”resurser” har tagit slut utan av nyfikenhet och kunskapstörst. Jag förstår inte på vilket sätt upphovsrätten skulle hindra denna utveckling, tvärtom.
Isak Gerson sade
”(1) innebär som jag ser det ett mycket radikalt avvisande av en lång rad saker som alla i den här debatten fäster åtminstone något värde vid. Det libertarianer är oense om är främst hur viktiga och fundamentala dessa saker är, men alla tycks vara mer eller mindre överens om att de fyller åtminstone någon funktion i ett libertarianskt samhälle. Uppgiften för libertarianen borde därför vara att ge en övertygande förklaring till varför vi överhuvudtaget skall bry oss om intellektuell äganderätt. (1) kapitulerar under denna uppgift.”
Nu drar du förhastade slutsatser. För det första kvittar det om man fäster något värde vid immaterialrätt. Om man ska vara en konsekvent libertarian bör man enligt ditt och mitt resonerande förkasta immaterialrätt. Man må fästa värde vid slaveri också, men ur ett libertarianskt perspektiv måste det ändå förkastas. Nu är jag visserligen inte en sann libertarian. Jag är en utilitarist med libertarianska tendenser (slutledna ur utilitaristiska resonemang), men jag ser inte att man ur varken mitt utilitaristiska perspektiv eller ett starkt libertarianskt perspektiv kan stödja immaterialrätt. Istället för att hitta på ursäkter och undantag kan man vara konsekvent.
”Sagan bakom GNU går så här: Stallman vill uppfinna konstgjort liv (AI) men får inte använda de komponenter han tycker sig behöva. Tanken uppkommer (lite förenklat): AI är liv. Kan man äga liv? Nej. Programkod måste vara fri.”
Det finns en längre tanke förknippat med memer. för den som är intresserad av Richard Dawkins som jag är inne lite på här http://www.filosofibloggen.se/om-memer-symbios-och-moraliska-ansvarstaganden-del-i/
Annars tycker jag att du undviker många argument mot immaterialrätten som libertarianer kan använda. Vad immaterialrättslagar skyddar är inte ett ägande, utan att andra gör vinster. Om jag kopierar din idé och säljer den berörs du på det sättet att din idé är mindre marknadskraftig. Vad är den principiella skillnaden gentemot om du säljer varmt kaffe och jag öppnar en affär bredvid och säljer vinterjackor?
Kränker jag din äganderätt över skorna du tillverkat? Har jag tagit ”frukten av ditt arbete”? Nej, snarare verkar immaterialrätten vara en rättighet som skyddar en viss grupps konkurrenskraft på marknaden. Det är alltså ett regelrätt ingrepp på marknaden. Det verkar inte finnas någon väsensmässig skillnad mellan immaterialrätt och extrabidrag till döende operor i det här avseendet.
oxymorons sade
Isak, du säger att ”Om man ska vara en konsekvent libertarian bör man enligt ditt och mitt resonerande förkasta immaterialrätt”.
Inte alls! Om du menar att allt vad immaterialrätt heter är oförenligt med libertarianska principer så måste du visa detta. På vilket sätt är dessa saker oförenliga enligt dig? På vilket sätt är jag inkonsekvent som omfattar båda?
”Annars tycker jag att du undviker många argument mot immaterialrätten som libertarianer kan använda”
Jo. Men jag gör inte heller anspråk på att vara heltäckande. Givetvis finns det en himla massa argument på båda sidor, men kan inte ta upp allt. Just i den här artikeln så fokuserar jag ju bara på ett av mina egna argument.
Jag är inte säker på att jag begriper dina sista exempel men visst hävdar jag att det är en ”väsensmässig skillnad mellan immaterialrätt och extrabidrag till döende operor”. Det sistnämnda är en statlig subvention finansierad av skattemedel, det förra är en moralisk rättighet som en skapare har över sin skapelse. (Jag har aldrig argumenterat för att du som skapare dessutom har en vidare rättighet att få den moraliska rättigheten skyddad. Jag skiljer på moraliska och politiska rättigheter).
Isak Gerson sade
På första frågan tycker jag att du skötte mycket av bevisföringen själv. Mitt bemötande handlar snarare om att du väljer att se bort från reson och försöker ”rädda” konceptet immaterialrätt.
För att gå närmre in på mitt argument vill jag mena att det i huvudsak finns två möjliga utfall i en värld där man inte använder statliga medel för att skydda immaterialrätten. Det första utfallet är utfallet där folk helt och hållet skiter i immaterialrätten, för att inget upprätthåller den. Rättigheten blir då meningslös. Den finns bara på papper. Kan en sådan rättighet ha något värde. Det andra utfallet är där människor respekterar immaterialrätten utan att den upprätthålls med statliga medel. Här verkar samma argumentation som i min förra kommentar vara applicerbar.
Kristofer Pettersson sade
ps _Enda_ möjligheten att stava rätt är att läsa sina inlägg flera gånger innan man skickar dem.
Jörgen L sade
Jag tycker Isak var inne på en relevant fråga, nämligen den att upphovsrättsintrång faktiskt inte ”tar ifrån” upphovsmannen något annat än ett monopol.
Han har ju kvar sin ide, den kan man inte ta ifrån honom. Det enda som händer är att värdet på iden ”minskar på marknaden”.
Är det då i god libertariansk anda att kräva att staten ska ingripa för att upprätthålla detta marknadsvärde?
Eller som i fallet med patent, ingripa för att upprätthålla marknadsvärdet för den som var FÖRST, även om någon annan, helt oberoende jobbat lika länge med att lösa samma problem, och kommit fram till samma lösning, fast den anländer till patentverket en timma senare? Hans ide är ju även den ”frukten av hans arbete”, men han förbjuds att nyttja den kommersiellt.
oxymorons sade
Hej Jörgen! Helt klart en relevant och viktig fråga som jag har försökt bemöta ett antal gånger här på bloggen men jag hittar inte det just nu.
Det jag försökte göra var att argumentera för att det är (ungefär) samma sak som händer när du blir bestulen på ett materiellt ting som när det handlar om immateriella ting.
Att äga t.ex. en gräsklippare innebär att ha bestämmanderätt över var, när och hur gräsklipparen skall användas (inom ramen för andras rättigheter).
När någon annan lägger beslag på din gräsklippare utan ditt medgivande så kränks din bestämmanderätt över den – det som tas ifrån dig är din bestämmanderätt som i detta fall innebär friheten/möjligheten att använda gräsklipparen när, var och hur du vill.
Att äga t.ex. ett musikaliskt verk innebär på samma sätt att ha bestämmanderätt över var, när och hur detta skall användas (inom ramen för andras rättigheter).
När någon använder din musik på ett vis som du inte skulle ge ditt medgivande så kränks på samma sätt din bestämmanderätt över verket, det som tas ifrån dig är alltså även här din bestämmanderätt som i det här fallet innebär friheten/möjligheten att bestämma när, var och hur du vill att verket skall användas.
I båda fallen så har vi alltså att göra med en typ av kränkning av en bestämmanderätt och det är detta som kan tas ifrån dig.
Det stämmer alltså inte enligt mig att upphovsrättsintrång inte innebär att upphovsmannen blir av med något. Det han blir av med är ungefär samma sak som en bestulen gräsklippsägare blir av med!
Jag har också presenterar ett reductio ad absurdum argument mot den här idén att upphovsmannen inte blir av med någonting vid ”intrång”. Det kan läsas här:
http://fritzson.wordpress.com/2008/12/06/argumentet-som-bevisade-for-mycket/
När det gäller ditt exempel med patent så håller jag med om att det är orimligt att den som var först skall ha fullständiga kommersiella rättigheter över lösningen. Om den som kommer en timme senare kan bevisa att han eller hon kommit på samma lösning oberoende av den andra, så är det rimligt att de får delade rättigheter. Troligtvis skulle en förhandlingssituation uppkomma och en lösning skulle behöva diskuteras fram som utgår från all forskningsdokumentation som de båda parterna kan presentera.
När det gäller staten så har jag aldrig argumenterat för att det är just statens uppgift att ingripa. Jag tänker mig snarare att det är privata patentbolag och privata skyddsbolag som har dessa uppgifter. Upphovsrätt och patent skulle således vara giltig och möjlig att upprätthålla även i ett anarkistiskt samhälle!
Jörgen L sade
”Att äga t.ex. ett musikaliskt verk innebär på samma sätt att ha bestämmanderätt över var, när och hur detta skall användas (inom ramen för andras rättigheter).”
Jag tycker det där är lite ett cirkelresonemang. För att bevisa att immateriellt ägande måste existera så säger du att det måste behandlas som materiellt ägande. Men frågan är ju vad ett immateriellt ägande alls är.
Det är ju fortfarande inget som HINDRAR dig att använda din ide som du vill, bara för att någon annan också använder den. Om jag kommer på att en plog fungerar bättre med en spets av stål, så fungerar ju fortfarande min plog lika bra, även om grannbonden också sätter stål på sin plog.
Det är ju där den fundamentala skillnaden ligger mellan riktigt ägande och ”immateriellt ägande”. Äger jag en stol så kan jag inte använda den om nån annan tar den, har jag en ide, så fungerar den precis lika bra, oavsett hur många som använder den.
Kristofer Pettersson sade
Oxymorons, det är mycket intressant att läsa och reflektera över dina synpunkter. Det slår mig att du använder ett axiomatiskt system i grund som jag inte var medveten om:
* Observera också att när jag pratar om ’upphovsrätt’ så pratar jag om en moralisk rättighet som skaparen har till sin skapelse och INTE om en politisk ”rättighet” som ”delas ut” av staten
* Ägande är RÄTTMÄTIGT innehav.
* Att äga någonting ÄR att rättmätigt ha friheten att förfoga över saken ifråga.
Jag har ingen aning om vad rättmätigt innehav betyder för dig så det är väl inte så konstigt att jag inte begriper dig. Jag trodde rättmätigheten avgjordes av den som var starkast (ekonomiskt) och således väldigt relativt och inget att grunda axiom på.
Med ovan definition på ägande undrar jag om du anser att man kan äga aktier och fastigheter? Eller dataspel, förresten? Får jag kopiera dem eller finns det restriktioner på mitt ägande?
Jag har ingen förståelse alls för ”moraliska rättigheter”. Det är svårt att föra en diskussion om vår uppfattning om ”moral” går isär. Vi kommer att kunna prata i timmar om samma sak och ändå inte komma fram till vad vi är oense om, därför att vår ”moral” är annorlunda.
”Så länge vi har en relativt fri marknad så kommer priserna naturligt gå upp på resurser som är på väg att ta slut vilket kommer att driva på sökandet efter alternativa resurser. ” => ok.. jag antar att du faktiskt inser det problematiska med en exponentiell tillväxt mot begränsade resurser (begränsad som i ”finns på planeten jorden”)? Du inser att spelreglerna i en ”fri marknad” förändras drastiskt när resurserna inte räcker till för existensminimum?
Jag tycker att vi behöver revidera upphovsrätt och patent för att få större ”frihet” att hitta alternativa resurser (dvs utanför planeten jorden eller genom transhumanism) för att slippa de oroligheter som annars inträffar då rättmätighet verkligen definieras av att man kan undvika en kula i huvudet.
oxymorons sade
Kristofer, du säger: ”Jag har ingen aning om vad rättmätigt innehav betyder för dig så det är väl inte så konstigt att jag inte begriper dig”.
Men det tror jag visst att du har. Mitt exempel med TVn var tänkt att göra skillnaden mellan blott innehav och rättmätigt innehav (ägande) klar. Visst håller du med om att om jag kommer hem till dig och lägger beslag på din TV och tar hem den till mig utan din tillåtelse så äger jag därmed inte din TV? Jag innehar den bara, men jag har ingen RÄTT att göra det. Den rättmätige innehavaren dvs. ägaren är ju du i det här fallet. Är inte detta klart och tydligt?
”Jag trodde rättmätigheten avgjordes av den som var starkast (ekonomiskt) och således väldigt relativt ”
Varför skulle rättmätighet avgöras på det sättet, det skulle vara helt absurt!? Jag skulle säga att rättmätigheten i ett innehav avgörs av ”historiska” faktorer dvs. hur saken i fråga har kommit att hamna i din besittning. Om du har stulit den från mig t.ex. så är ditt innehav uppenbart inte rättmätigt. Om du har kommit över saken genom bedrägeri så är också ditt innehav orättmätigt. Men om du har kommit över saken på helt rättvisa grunder, om du t.ex. har köpt den i god tro, hittat den någonstans (och den tidigare var oägd), eller om du skapat den själv (utav någonting som du hade rätt till) så är ditt innehav rättmätigt, du äger alltså saken ifråga. Detta anser jag vara totalt rimligt och det är också den klassiska liberala synen på det.
”Med ovan definition på ägande undrar jag om du anser att man kan äga aktier och fastigheter? Eller dataspel, förresten?”
Ja, varför inte? Att äga en aktie är väl då bara att ha viss bestämmanderätt över den andelen, du bestämmer när den skall säljas, du får utdelning, etc. När det gäller dataspel så bör vi skilja mellan rättigheten att använda det (som du har när du fått eller köpt spelet) och rättigheten som skaparen av spelet har att bestämma hur det skall användas och förändras, etc.
”Får jag kopiera dem eller finns det restriktioner på mitt ägande?”
Det beror på ditt avtal med säljaren/skaparen. Att äga ett dataspel är ingenting annat än att ha rättigheten/friheten att nyttja det inom ramen för andras rättigheter. Att äga en kniv innebär ju inte att man har rätt att sticka den i ryggen på någon annan. Att äga ett dataspel innebär inte nödvändigtvis att man får använda det precis hur som helst heller. Du får inte använda det på något sätt som kränker andras rättigheter och piratkopiering kan vara en sådan kränkning i vissa fall.
”Jag har ingen förståelse alls för ”moraliska rättigheter””
Det tror jag du har. Jag menar bara sådana rättigheter som är giltiga oberoende av politiska institutioner. Din rättighet att inte bli dödad utan anledning t.ex. den rättigheten skulle jag säga är giltig helt oavsett politiskt system. Om man politiskt beslutar att vissa delar av befolkningen skall dödas eller förslavas så är detta naturligtvis fel och det är fel därför att det skulle kränka dessa personers moraliska rättigheter. När politiken går emot moralen så är det felaktig, orättvis politik.
När det gäller resurser igen. Vilka resurser är det du tror skall ta slut? Vad har du för skäl att tro detta? Hur lång tid kommer det att ta? Vad har du för skäl att tro det? Vad har du för skäl att tro att människan fortfarande kommer att vara intresserad av just dessa resurser i framtiden? Om en viss metal t.ex. skulle bli svår att få tag i, så kommer vi börja bygga bilar av en annan metal. Om vi ens kommer att vilja ha bilar i en avlägsen framtid? Tekniken utvecklas, behoven förändras, etc. Jag förstår därför inte hur du på basis av ren matematik utifrån dagens tekniska förutsättningar och behov kan dra slutsatser om att vi går en ”blodig död” till mötes. Varför skulle vi lyssna mer på dig idag än på alla de som fört liknande ”domedags” resonemang genom historien?
Kristofer Pettersson sade
* Rättmätighet
”Visst håller du med om att om jag kommer hem till dig och lägger beslag på din TV och tar hem den till mig utan din tillåtelse så äger jag därmed inte din TV?” => Det råder ingen tvekan om att jag kommer att slåss för att behålla TVn och fortsätta betrakta den som min.
”Jag innehar den bara, men jag har ingen RÄTT att göra det.” => Jag delar din åsikt att [1] du (tillfälligt) innehar TVn [2] att jag anser mig bestulen.
”RÄTT” i det här fallet måste härledas till lag.
Lagen förändras dock. På medeltiden kunde du göra upp med svärd för att få gudomlig rätt. Jag är så förbenat fumlig så du skulle säkert visat med all tydlighet att det var din TV. Det är också så att vi diskuterar lagen och möjligheten att ändra lagen, vi måste alltså använda en måttstock som är oberoende av lag (och ordning).
Det finns också en annan aspekt: Orsak-verkan-samband. TV flyttas från mig till dig och om processen stannar där är TVn din. Om processen dock fortsätter med oförändrad energi så TVns position inte avgjord ännu. Den kanske bara färdas mindre fort.
För att konservera energi har både du och jag intresse att nå ett avgörande, och detta avgörande träffas rimligtvis i en kompromiss mellan din och min vilja. Resultatet av den prövningen kan jag betrakta som rättmätig. Alternativt, du avgör saken definitivt genom att avrätta mig (om du kommer undan med det vilket är väldigt osannolikt och därför inte en populär sista utväg.)
”Den rättmätige innehavaren dvs. ägaren är ju du i det här fallet. Är inte detta klart och tydligt?” => Absolut inte. Ditt resonemang stannar vid den absurda föreställningen att vi delar en högre andlighet som tar sig form i en gemensam definition på RÄTT och RÄTTMÄTIGHET.
”Jag skulle säga att rättmätigheten i ett innehav avgörs av ”historiska” faktorer dvs. hur saken i fråga har kommit att hamna i din besittning. ” => Jag delar din uppfattning. Om energin i processen som påverkar tvisteföremålets varande är noll (eller väldigt nära noll/på väg mot noll) så går det att etablera en historia som beskriver föremålets rättmätige ägare. Det går dock inte att etablera en användbar historia om tvisteprocessen fortfarande pågår. Problemet med din beskrivning är att du utgår från det du ska bevisa; dvs rättmätigheten i ägandet.
* Ägande och frihet
Ok. Jag behöver lägga lite pussel för att bättre begripa din ståndpunkt. Here goes:
”Att äga ett dataspel innebär inte nödvändigtvis att man får använda det precis hur som helst heller.” => Det här påståendet ska tydligen vägas mot ”Att äga någonting skulle jag säga inte är någonting annat än att rättmätigt inneha eller förfoga över någonting, eller annorlunda uttryckt att rättmätigt ha FRIHETEN att förfoga över saken ifråga.” Mitt argument var att frihet inte är en viktig aspekt på ägande.
Jag kan inte tolka det på andra sätt än att du menar att ägandet är proportionellt mot friheten jag har att förfoga över objektet i fråga. Det blir nu intressant att jämföra olika ägande med varandra. Går det att äga en gaffel mer än ett dataspel? Är det upphovsrätten som begränsar ägandet? Argumenterar du normalt sätt för ett privat och fullständig ägande och emot ett delat eller ofullständigt ägande?
Mitt ursprungliga påstående var ”Att ägande skulle vara en slags grundegenskap utifrån vilket frihet kan härledas bestrider jag hårt”. Jag måste dock erkänna att om vi säger att ägande på föremål T (g*T) är proportionellt mot frihet att använda T (f*T) enligt g*T=kf*T så jag åtminstone kunna säga att jag inte äger T om jag inte har någon frihet att använda T. Däremot är det svårare att visa det omvända: Om jag har total frihet att använda T så äger jag T. Trivialt: Du använder varje dag solen, luften och ett fysiskt utrymme men du äger ingetdera av dem.
Första implikationen för oss åtminstone överens om rättmätighet: Berövas jag friheten till ett föremål T så äger jag inte längre föremålet. Fast det gillas visst inte. Du vill införa ”innehav” som en dimension. Kan det vara så att du menar att när friheten minskar för ett föremål du ”rättmätigt äger” så övergår ägandet till innehav (I)? Som i lI*T + kF*T = G*T, där l+k=1
* Domedag
Jag har aldrig sagt att det är vår domedag. Bara att de fattigaste (fattigaste hälften eller fattigaste kvantilen.. har ingen aning) kommer att dö en blodig dö. Vi kommer se det på TV och uppröras över flyktinglägren i Sahara och sedan kommer vi zappa kanal (förlåt.. surfa upp något annat).
Den exponentiella befolkningsökningen är väl knappast en hemlighet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Population_growth
Mängden massa och komposition har inte ändrats nämnvärt på jorden under flera miljoner år.
En snabb googling hittar den här presentationen som inte alls var så dålig. http://www.youtube.com/watch?v=TwaOW6TOO7E
”Om en viss metal t.ex. skulle bli svår att få tag i, så kommer vi börja bygga bilar av en annan metal.” => Det här uttalandet, vill jag påstå, kan du behöva återkomma till efter att du tänkt till lite.
Jag delar din mening med att ”Tekniken utvecklas” för att möta våra behov. Just nu utvecklar vi tekniken kring riskhantering och upphovsrätt för att öka energin med vilken vi kan bearbeta miljöproblem för att undvika döda varandra i framtiden.
* Varför är jag upphovsrättskritisk?
Anledningen till den här trevliga ordväxlingen syftar till att jag vill göra dig uppmärksam på att frihetsälskande individer kan bedriva sin upphovsrättskritik utan att bekymra sig alls om statligt eller privat ägande eller ens ägandets moraliska kvalitéer. Det finns en piratdimension till det traditionella höger-vänster-tänkandet.
För pirater handlar det om parallella processer och energinivåer inte om moraliska värderingar. Det finns inga moraliskt hållbara värderingar i The Pirate Bay, och det samma gäller alla processer som fundamentalt förändrar villkoren för människor. Alla gillar nyheter, ingen gillar förändring.
Pirater bryr sig om nätverk, och hela planeten är del av det nätverket.
oxymorons sade
Tack för alla kommentarer! Det är jättekul att den här diskussionen har blossat upp igen då jag inte skrivit om det sen 2008. Tiden går snabbt!
Isak, i den här artikeln så försöker jag ju visa att en upphovsrättskritisk libertarian står inför ett dilemma som en upphovsrättsvänlig libertarian inte står inför. Jag ger ett förtydligade här: http://fritzson.wordpress.com/2010/04/27/min-text-om-intellektuell-aganderatt-del-av-studiecirkel/
Du säger att jag ”väljer att se bort från reson” men vad är det som enligt dig är ”oresonligt” med min strategi? Det stämmer att jag försöker ”rädda” konceptet immaterialrätt från ”intellektuella” attacker. Är inte detta ett fullt legitimt (och intressant) projekt?
Jag har lite svårt att förstå din tanke att om ingen bryr sig om en rättighet så blir den meningslös. Om ingen brydde sig om rättigheten till liv eller till materiell egendom skulle dessa rättigheter också bli meningslösa då? Det låter inte så övertygande.
Mitt argument handlar inte i första hand om vad staten borde göra och inte göra. Det handlar snarare om att kunna ge ett övertygande moralfilosofiskt rättfärdigande av rättigheter och specifikt rättigheten till intellektuellt ägande. Jag gör som sagt inga anspråk på att ha gjort detta, men jag tror och hoppas att det är möjligt att göra det.
Jag tror också att ett faktiskt samhälle där sådana rättigheter respekteras och upprätthålls är pratiskt möjligt. Att det inte är möjligt om ingen bryr sig ser jag inte som relevant kritik. Ett samhälle där rätten till liv, integritet eller till materiell egendom, etc. respekterades och upprätthölls skulle också vara omöjligt om ingen brydde sig om dessa saker. Men vi BÖR bry oss om dessa saker, eller hur?
Kristofer, du säger emot dig själv när du först säger att ””RÄTT” i det här fallet måste härledas till lag” och sedan erkänner att vi måste ”använda en måttstock som är oberoende av lag (och ordning)”. Det är ju just den här oberoende måttstocken (moralen) som jag är intresserad av och inte av juridiken.
Det stämmer naturligtvis att jag anser att det finns en standard för rätt/fel och rättmätighet/orättmätighet som är helt oberoende av juridiska lagar, rå makt, muskelstyrka, etc. Är det detta du vill förneka så är det rimligtvis du som har bevisbördan på din sida.
För övrigt så håller jag med om din kritik av höger-vänster-skalan. Libertarianer passar inte in på den skalan.
Isak Gerson sade
”Jag har lite svårt att förstå din tanke att om ingen bryr sig om en rättighet så blir den meningslös. Om ingen brydde sig om rättigheten till liv eller till materiell egendom skulle dessa rättigheter också bli meningslösa då? Det låter inte så övertygande.”
Om man tänker sig en värld där alla tror att det finns en värld där man har rätt till sitt liv och sin materiella egendom, men där de flesta springer runt och mördar och rånar utan att det får konsekvenser, så är själva rättigheten i sig rätt onödig. I mina ögon måste en rättighet ha upprätthållande moment för att vara värdefull.
oxymorons sade
Och sen det här med ”grader av ägande”. För att ta det klassiska exemplet igen: att du äger din kniv innebär inte att du får sticka den i min rygg. Denna begränsning på ditt handlingsutrymme sätts upp av min rätt till min rygg. Det faktum att du inte får göra detta är INTE en begränsning av din äganderätt till kniven. Att fullständigt äga någonting är att ha friheten att göra vad du vill med objektet inom ramen för andras rättigheter.
Om det däremot skulle sättas upp ytterligare begränsningar på vad du får göra med objektet som inte kan härledas till andras rättigheter då inkräktar detta på ditt ägande som då blir mindre än fullständigt.
Jag ger ett fylligare resonemang här i anknytning till intellektuellt ägande:
http://fritzson.wordpress.com/2008/11/14/upphovsratt-star-inte-i-motsats-till-aganderatt/
Kristofer Pettersson sade
Tack själv Fritzon!
Det är roligt att diskutera upphovsrätt med någon som ser längre än ”att ta någon annans grejor är stöld!”
” Kristofer, du säger emot dig själv när du först säger att ””RÄTT” i det här fallet måste härledas till lag”” och sedan erkänner att vi måste ”“använda en måttstock som är oberoende av lag (och ordning)”’. Det är ju just den här oberoende måttstocken (moralen) som jag är intresserad av och inte av juridiken.”
Det är ingen motsägelse. Jag gör reflektionen av ditt ord ”RÄTT” och får det till att det är ett begrepp som måste härledas till lag (Jag får inte ihop det hur du härleder det till moral). Sedan konstaterar jag att eftersom du gör det (härleder det till lag alltså) så finns det en brist i ditt argument eftersom lagen förändras. Således föreslår jag att vi ska använda en måttstock som är oberoende av lag.
Det verkar nu som om vi är överrens om det sista.
Nu till att använda ”moral” som måttstock…
Jag har svårt att hitta några universella kvalitéer i begreppet moral som jag kan använda för att härleda hur vida en händelse är rätt eller fel. Däremot har jag inte svårt att tänka mig att mäta moral med hjälp av andelen rätt och fel handlingar en människa är beredd att ta på sig. I min värld beror alltså moral på definitionen av begreppen rätt och fel (låt oss för enkelhetens skull påstå att fel är icke-rätt och att rätt är icke-fel) och inte tvärt om. Det som driver mig som individ att hellre handla ”rätt” än fel är mitt individuella behov att konservera energi.(2)
För mig är lag kod, och koden sorterar handlingar i fack om rätt och fel. Lagen är också reflexiv och förändras i en takt och riktning som är beroende av tidigare förändringar. Balansen mellan rätt och fel som individen har accepterat kan naturligtvis inte ändras hur fort som helst och begränsningar i människors förmåga att ta till sig lagen påverkar naturligtvis deras ”moraluppfattning”(1)
När det kom till att härleda den RÄTTMÄTIGE ägaren till ett föremål så var vi överens om att historien som beskriver tvisteprocessen kring föremålet (inklusive alla aktörerna) kan användas framgångsrikt. Däremot gjorde du inga reflektioner på mitt krav att processens energi, alltså hastigheten med vilken vi kan observera faktiska förändringar i tvisteprocessen, har nått ett värde nära noll eller kan extrapoleras till ett slutgiltigt tillstånd någon gång i framtiden (konvergens). Annars kan inte en fullständig historia etableras och du kan inte veta vem som är den rättmätige ägaren till föremålet. Har du inget att tillägga här? Förmågan att etablera en entydig och slutgiltig historia är rätt avgörande för upphovsrätt i allmänhet tycker jag och immaterialrätt i synnerhet.
För mig är det exakt samma algoritm som var verksam på medeltiden som är verksam nu, men idag har vi betydligt större och stabilare nätverk (mellan människor) som gör att alla tvisteprocesser konvergerar snabbare och mer förutsägbart.
”Det stämmer naturligtvis att jag anser att det finns en standard för rätt/fel och rättmätighet/orättmätighet som är helt oberoende av juridiska lagar, rå makt, muskelstyrka, etc. Är det detta du vill förneka så är det rimligtvis du som har bevisbördan på din sida.” => Lysande! Jag vill gärna försöka bevisa det här. Det kanske dock kan uppfattas som en stickspår av dina läsare.
* Mitt första påstående är att evolutionen är sann. Vi var apor innan vi var människor och innan vi var apor .. osv.
* Jag vill sedan påstå att en bakterie inte har något begrepp om en standard för rätt och fel, rättmätighet/orättmätighet osv.
* Jag lämnar induktionssteget som en övning
Låt oss göra det mer spännande med att anta att hominidae inte hade koll på moral men att homo sapiens verkligen har en gemensam moralgrund. Då måste det enligt ovanstående induktion också vara så att föregångarna till homo sapiens hade lite mindre moralgrund osv tills ingen moralgrund återstår. Jag hävdar då att de krafter som lägger grunden för din ”standard” inte kan vara baserade på samma ”moral standard” och därför måste vara något annat. Eftersom smärta(3) och antalet bäbisar är viktiga parametrar för den evolutionära utvecklingen så misstänker jag att de också är viktiga parametrar i byggandet av ”moralstandarden”. Med den insikten väljer jag därför att bortse från ”moral” och istället betrakta de spelregler som maximerar mina möjligheter att få starka och livsdugliga barn samt minimera min smärta.
Slutligen: Allt detta resonemang (4) gör det möjligt för mig att förkasta upphovsrätten i dess nuvarande form genom en universalegoistisk men fortfarande hyfsat liberal syn på tillvaron.
not. (1) Jag inför begreppen moraluppfattning här för att göra en poäng utav att jag särskiljer mellan moral och moraluppfattning. Moraluppfattningen är en indikator när en individ ska förutsäga beteendet hos en annan individ med frågor som ”Är Gösta benägen att stjäla min cykel?” Jag kopplar detta sedan till en annan egoistisk princip som jag benämner som ”samvetet”. Samvetet är moraluppfattningen när jag betraktar mig själv; alltså mängden fel jag kan acceptera utan att sova dåligt på kudden: ”Kan jag leva med att stjäla Göstas cykel?”
(2) Har rika människor sämre moral just för att de är rika?
(3) Det finns ett mellansteg mellan gener och hjärnaktivitet. Gensekvenser kan slås av och slås på beroende på miljöpåverkan. Vissa proteinstrukturer sägs ha möjlighet att utvecklas till gener om de får existera tillräckligt länge och de kan dessutom passerar till barnen via föräldrarna. Grovt sätt anser jag man kan påstå att individens trivsel spelar alltså roll på artens evolution. Tja.. mer eller mindre. Det går väl att debattera exakt hur det hänger ihop.
Här är bryter vi taktiskt för vetenskapsradio: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programID=406&Nyheter=1&grupp=4278&artikel=2611099
(4) Måste erkänna att jag först skrev ”Den här värdegrunden”. Det hade varit lustigt.
Kristofer Pettersson sade
”Att fullständigt äga någonting är att ha friheten att göra vad du vill med objektet inom ramen för andras rättigheter.” => Det låter ju bra, men vilka andra _moraliska_ rättigheter kan möjligen finnas som ingen gör anspråk på men samtidigt utgör ett hinder för min person? Gör Gud några anspråk? Är det mitt eget samvete du tänker på?
Min kritik är att ”ramen” är väldigt diffust definierad och lite grann av en tautologi som inte ger några ledtrådar till vilka friheter som finns kvar om ens några alls. Det ger bara en övre gräns till friheten.
Faktum är att ett ”fullständig ägande” skulle kunna innebära att alla andra utom jag har möjlighet att använda det föremål jag äger för att min frihet att använda förmålet i fråga är så begränsat av andras rättigheter.
Till och med i en verklighet av totalt symmetriska rättigheter (alltså alla människors anspråk är lika mycket värda) verkar det fullt möjligt att trassla in sig i sådana scenario bara man använder tillräckligt många dimensioner.
Vilka obestridliga friheter kan du fastställa som en lägre gräns för ”fullständigt ägande”?
Historien om Ulla Skönbloms sjunde symfoni – ett argument för upphovsrättens intuitiva självklarhet « Fritzsons Frizon sade
[...] Intellektuell äganderatt – ett dilemma för libertarianen (Tidigare publicerat i tidningen Nyliberalen. Ett förtydligande av mitt resonemang finns här) [...]
Är ideell upphovsrätt godtagbar? « Caspian Rehbinder sade
[...] ett dilemma för libertarianen? Fritz-Anton Fritzson menar att det är det, och har skrivit en mycket läsvärd och genomtänkt artikel med den frågeställningen. Jag håller inte med om hans slutsatser, utan är själv mycket kritisk [...]
Tor M sade
Man kan uppfatta ägande på två sätt, antingen som ett förhållande mellan ägaren och de ägda tingen, eller som ett förhållande mellan ägaren och andra människor som skulle kunna tänkas göra anspråk på det som ägs. När det gäller äganderätt till fysiska ting tror jag att folks uppfattning tenderar att pendla litet mellan dessa åskådningssätt. Men handlar det om immateriellt ägande skulle jag vilja påstå att det bara går att analysera det i termer av det senare perspektivet, dvs. förhållandet mellan människor och rätten att exkludera. Av den anledningen menar jag att uttrycket ”rätten till frukterna av sitt eget arbete” leder tanken fel och att man istället bör tala om rätten att exkludera eftersom det tydligare beskriver vad det handlar om.
Låt oss för ett ögonblick anta att det immateriella resultatet av människors arbete rent allmänt inte hade något värde för andra människor. Om så vore fallet skulle vi naturligtvis inte se det som skyddsvärt. Grunden för ditt resonemang torde alltså vila på uppfattningen att människor som skapar någonting som är av värde för andra bör ha rätt att dra ekonomisk vinning av det genom att erkännas rätten att exkludera andra från att ta del av värdet – trots att de som tar del av värdet inte förminskar nyttan av det för andra som önskar göra detsamma.
Ett problemet som jag har med resonemang som detta är att det, till synes godtyckligt, verkar skilja ut en typ av positiv extern effekt som lämplig kandidat för ett sådant skydd men samtidigt utesluter andra. Låt mig ta ett par exempel:
* du är journalist och jobbar månader med att gå till botten med ett riktigt scoop om ett förhållande som har ett stort värde för samhället att det uppdagas. När du väl har publicerat dina artiklar har du inte möjlighet att hindra andra från att sprida historien vidare. Visst, de får inte använda dina exakta ord, men det var ju själva avslöjandet som utgjorde huvudarbetet.
* du är en vetenskapsman som gör en viktig vetenskaplig upptäckt. Någon annan tjänar sedan stora pengar på att använda sig av denna upptäckt. Du saknar rätt att exkludera.
* du äger ett företag som bygger ut räls och tågtrafik till ett nytt område, vilket får till följd att bostadspriserna i närheten skjuter i höjden. Du har inte rätt att exkludera bostadsägare att dra fördel av det värde som du ger upphov till.
* du vaccinerar dig mot en smittsam sjukdom. Du och de andra som nu vaccinerat sig minskar risken att bli infekterad för gruppen som inte gått vaccinerat sig. Trots detta har ni ingen möjlighet att dra ekonomisk fördel av det värde som ni ger upphov till.
* du rustar upp ditt hus och gör din tomt fin, vilket bidrar till att höja priserna på husen runtomkring. Du har inte rätt att dra nytta av dessa prishöjningar trots allt jobb som du lade ned.
* osv.
Huruvida det skapade värdet förmedlas via ett objekt eller en handling kan jag inte själv se kunna vara speciellt relevant (jag har sett det hävdas att en sådan distinktion skulle vara relevant).
Om vi bortser från den ideella upphovsrätten och koncentrera oss på den ekonomiska då är naturligtvis rätten att exkludera andras tillgång till ett verk i sig naturligtvis någonting enbart negativt. Den ekonomiska upphovsrätten fungerar därför rent instrumentellt. Frågan är bara vem som man primärt avser gynna – samhället eller upphovsmannen. Om samhällsperspektivet inte är en del av ekvationen, hur bestämmer man då skyddstidernas längd? Och är det moraliskt att ha ett upphovsrättssystem som långsiktigt leder till negativa samhälleliga följder (under antagande att så vore fallet) om bara enskilda upphovsmäns får rätt att exkludera andra från sina verk enligt det systemet?
”att du äger din kniv innebär inte att du får sticka den i min rygg. Denna begränsning på ditt handlingsutrymme sätts upp av min rätt till min rygg. Det faktum att du inte får göra detta är INTE en begränsning av din äganderätt till kniven. Att fullständigt äga någonting är att ha friheten att göra vad du vill med objektet inom ramen för andras rättigheter.”
Om du sticker en kniv i någons rygg kränker du den människans frihet. Om en upphovsman fattar det aktiva beslutet att flytta sitt verk från den privata sfären till den allmänna sfären, på vilket sätt kränker du då den människans frihet genom att sprida verket till andra? (låt oss för ögonblicket bortse från den ideella upphovsrätten)
”Vidare så skulle, så vitt jag kan se detta även innebära att den ideella upphovsrätten måste förkastas så att det är fritt fram att ge ut någon annans verk i ditt eget namn.”
Detta område omgärdas av så oerhört starka normer att lagstiftningen förmodligen inte är speciellt viktig. De flesta lögner utgör inte brott mot lagen, men ändå avstår människor oftast från att ljuga eftersom lögner riskerar att äventyra deras sociala situation och förtroendekapital. Vem skulle vilja läsa en tidning där journalisterna framstår som intellektuellt ohederliga eller tro på en forskare som har en historia av att inte tala sanning?
Själv har jag svårt att förstå hur man kan se upphovsrätten annat än som en utilitaristisk konstruktion, och personligen har jag inte några problem med att stödja den som sådan, även om omfånget och skyddstiderna är på tok för omfattande och långa idag. Läs förresten gärna mitt blogginlägg Är immaterialrättsskydd en rättighet?
Caspian Rehbinder sade
Jag håller helt med om ditt resonemang. Snyggt formulerat! Jag har skrivit om samma ämne på min blogg, i inlägget Upphovsrätt eller äganderätt?, där jag dock inte går lika djupt. Förhållandet till ideell upphovsrätt har jag skrivit om i mitt inlägg Är ideell upphovsrätt godtagbar?
Tor M sade
Tack Caspian.
Personligen har jag dock litet svårt för detta med konflikten mellan upphovsrätt och äganderätt. Visst förstår jag argumentet, men jag tycker liksom att fokus hamnar fel om man diskuterar frågan med den utgångspunkten. Vissa kan ibland till och med gå så långt som att hävda att upphovsrätten kränker äganderätten, vilket är märkligt eftersom något sådant förutsätter att kopieringsrätten inte är en rättighet (ett konstigt antagande om man nu vill attackera kopieringsrättens potentiella status som rättighet) eller innebär att man har ett rättighetssystem som är inkonsistent. Det är i sådana fall bättre att skriva ”inskränka” så som du gör.
Vad gäller den ideella upphovsrätten är det en intressant fråga som hänger ihop med det mer allmänna spörsmålet om huruvida man kan ha rätt till sitt anseende. Det är svårt att hitta något principiellt svar på hur långt en sådan rätt i sådana fall skulle sträcka sig. Å ena sidan kan man se nyttan av att inte tillåta massmedia att förtala enskilda och dömda att inte behöva dras med ett rykte efter avtjänat straff. Å andra sidan är det bara att titta på situationen i England.
Det vore intressant att höra vad Fritzson tycker om saken. Om jag förstått saken rätt är inte alla libertarianer eniga i frågan heller.
oxymorons sade
Hej Tor, ursäkta att det dröjde!
”Man kan uppfatta ägande på två sätt, antingen som ett förhållande mellan ägaren och de ägda tingen, eller som ett förhållande mellan ägaren och andra människor som skulle kunna tänkas göra anspråk på det som ägs.”
Jag håller med fullständigt, men jag vet inte om du skulle hålla med mig om att dessa två synsätt inte är oförenliga på något vis. De är två fullt förenliga perspektiv, men det är rätten att exkludera som kanske är mest påtaglig.
”När det gäller äganderätt till fysiska ting tror jag att folks uppfattning tenderar att pendla litet mellan dessa åskådningssätt”
Jo precis, och givet att jag har rätt så är det inte fel eller ens konstigt att vi pendlar mellan dessa förenliga och (tror jag) korrekta synsätt.
”Men handlar det om immateriellt ägande skulle jag vilja påstå att det bara går att analysera det i termer av det senare perspektivet, dvs. förhållandet mellan människor och rätten att exkludera.”
Jag skulle vilja hålla fast vid idén att materiellt och immateriellt ägande kan och bör analyseras på samma sätt. Jag håller med om att det är rätten att exkludera som är mest påtaglig och mest intressant, men det gäller även för materiellt ägande. Äganderätt är, menar jag, rätten att exkludera andra från att använda objektet i fråga på sätt som inte ägaren godkänner. Din tveksamhet grundar sig kanske i de immateriella objektens natur, de är inte konkreta utan abstrakta objekt. Det är en metafysisk fråga vad ett immateriellt objekt är och på vilket sätt det existerar, men existerar gör det ju i någon mening det är vi nog överens om. Den metafysiska frågan är mycket intressant, men jag tror inte den är relevant här. Men kanske?
”Av den anledningen menar jag att uttrycket ”rätten till frukterna av sitt eget arbete” leder tanken fel och att man istället bör tala om rätten att exkludera eftersom det tydligare beskriver vad det handlar om.”
Jag håller med. Men ”rätten till frukterna av sitt eget arbete” har väl att göra med hur en egendomsrättighet uppkommer. Du har rätten att exkludera andra från att använda det du äger på de vis som du inte godkänner och den rätten har du rimligtvis i kraft av att du ”tillskansat” dig objektet i fråga på ett rättvist sätt t.ex. genom att ha skapat det. Iaf enligt klassiska liberala idéer som går tillbaka åtminstone till John Locke (men jag tror längre än så). Jag menar att detta går att applicera på immateriella ting också.
”Grunden för ditt resonemang torde alltså vila på uppfattningen att människor som skapar någonting som är av värde för andra bör ha rätt att dra ekonomisk vinning av det genom att erkännas rätten att exkludera andra från att ta del av värdet”
Ja.
”…trots att de som tar del av värdet inte förminskar nyttan av det för andra som önskar göra detsamma”
Hm… men detta är väl en del av debatten? Alltså, huruvida spridning mot upphovsmannens vilja faktiskt ”förminskar nyttan” i någon relevant mening. Det menar ju jag att det gör då det innebär att man använder en sak på ett vis som dess rättmätige ägare inte godkänner.
”… problemet som jag har med resonemang som detta är att det, till synes godtyckligt, verkar skilja ut en typ av positiv extern effekt som lämplig kandidat för ett sådant skydd men samtidigt utesluter andra”
Hm… du ser alltså musik, film, etc. som positiva externaliteter? Dina exempel är intressanta. De två första är kanske mest relevanta då där finns det någonting som man skulle kunna hävda ensamrätt till medan i de andra är det bara positiva externaliteter. Kanske kan du ha rätt till ett scoop och en vetenskaplig upptäckt. Men det betyder naturligtvis inte att du har rätt till alla sekundära effekter som detta kan tänkas ha. Här tycks det finnas gränsdragningsproblem helt klart.
Ditt exempel med företaget som ”bygger ut räls och tågtrafik till ett nytt område, vilket får till följd att bostadspriserna i närheten skjuter i höjden.” Företaget har naturligtvis inte rätt att exkludera bostadsägare från att dra fördel av det värde som det ger upphov till. Det ökade värdet är endast en accidentell följd av bygget och inte någonting som de boende eller företaget kan undvika. Samma sak med ditt exempel med den som rustar upp sitt hus och därmed gör hela området mer attraktivt.
Att ladda hem musik och film från nätet bakom ryggen på den som skapat den och erbjuder den mot betalning är dock snarare, skulle jag säga, att jämföra med att planka på tåget. Givet hur många pirater resonerar så skulle det vara ok att planka på tåget om det finns en ledig plats på tåget och du smiter in och sätter dig och åker gratis. Tågbolaget förlorar ju inte någonting på detta (om vi bortser från det marginella slitaget på sätet). Samma sak med plankning på bio eller en konsert. Du tillskansar dig någonting som du vet erbjuds mot betalning utan att betala. Det rör sig inte om en externalitet! Om du däremot lyssnar på konserten utanför området så har arrangören naturligtvis ingen rätt att klaga (men de boende i området kan kanske klaga på volymen – då har vi att göra med en negativ externalitet). En externalitet kan man inte undvika att ta del av, men att ladda hem film och musik som man vet erbjuds mot betalning kan man undvika.
Dessutom (tillåt mig spekulera lite) så skulle man kanske kunna resonera som så att jag har rätt att exkludera andra från det positiva värde jag skapat om och endast om jag kan göra detta på ett sätt som inte gör det sämre för någon annan jämfört med om jag inte hade skapat grejen i fråga från första början. I ditt exempel med tågbolaget så skulle företaget inte kunna kräva att få del av det ökade värdet på bostäderna i området då de inte skulle kunna göra detta utan att göra det sämre för de som bor i området jämfört med innan. Det skulle väl kräva att de antingen flyttade eller tvingades betala en avgift till företaget. Men ingen har rätt att kräva att de skall flytta eller betala för ett bygge de kanske inte ens har efterfrågat. Om man ger upphov till positiva externaliteter så kan man ingenting göra (utan att glädjas!), men om man ger upphov till negativa externaliteter så gör man det sämre för folk och i vissa fall kan de kräva kompensation.
Exemplet med vaccinet är lite annorlunda då det krävs att ett visst antal faktiskt vaccinerar sig för att det skall ha effekt för hela gruppen och att vissa räknar med att de skall slippa om andra gör det. Men kanske kan man resonera på samma sätt ändå? Du och de andra som vaccinerat sig minskar risken för hela gruppen att bli infekterad även för de som inte gått och vaccinerat sig. Du har ingen möjlighet att dra ekonomisk (eller annan utöver minskad smittorisk) fördel av det värde som du ger upphov till då det skulle vara omöjligt för dig att göra detta utan att göra det sämre för de som valt att inte vaccinera sig jämfört med hur de hade det innan. Du har ingen rätt att kräva kompensation för den positiva effekt du gett upphov till.
Upphovsrätten till musik och film tycker jag är annorlunda än externalitetsfrågor och att ladda hem sådant som man vet erbjuds mot betalning bakom ryggen på den som skapat det är inte jämförbart med att dra nytta av att värdet på ditt hus ökar eller att smittorisken minskar på grund av andras handlingar.
Jag hoppas att det blev någorlunda begripligt! Jag är osäker på de sista grejerna.
oxymorons sade
”Det vore intressant att höra vad Fritzson tycker om saken”
Jag håller med författaren till texten du länkade till. Kanske kan man i någon lös mening sägas ha ”rätt till sitt anseende” men detta bör inte lagstiftas om. Det är förkastligt att ljuga och snacka skit om folk, men det bör inte vara förbjudet i lag.
Kopplingen mellan detta och den ideella upphovsrätten var ny för mig och intressant!
2010 in review « Fritzsons Frizon sade
[...] Intellektuell äganderätt: ett dilemma för libertarianen January 2009 33 comments 3 [...]